Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- troploin:generallinjen [Y-m-dH:i]
titorelli
+++ troploin:generallinjen [Y-m-dH:i] (current)
titorelli
@@ Line 149: / Line 149: @@
 Ni frågar om kapitalismens //formella// och //reella// underordning. Uppriktigt sagt har återvändandet till (eller upptäckten av) det begreppet under 1960- och 1970-talen haft nästan lika många negativa som positiva effekter på det revolutionära tänkandet… Vi tänker inte förneka dess betydelse, men det är konkreta historiska situationer som orsakar det borgerliga politiska styrets kringelikrokar, kombinationen av parlamentariska och auktoritära former, den periodiska förvandlingen från demokrati till diktatur, och utvecklingarna åt det andra hållet.
-Den distinktion som Marx teoretiserade om i sitt »opublicerade sjätte kapitel» av //Kapitalet//, mellan arbetets formella och reella underordning under kapitalet, innebär inte att det existerade en period då proletariatet endast kunde vara reformistiskt, och sedan en annan period (från 1914 och framåt, enligt Tredje internationalen, eller idag på grund av den nuvarande globaliseringen, enligt vissa kamrater) då underordningen under kapitalet skulle vara så fullständig att den inte lämnade något annat alternativ åt proletariatet än att vara revolutionärt. (Detta utvecklas lite mer i //Demain, orage//.((Gilles Dauvé, Karl Nesic, //Demain, orage. Essai sur une crise qui vient//, Troploin, 2007 <[[http://troploin0.free.fr/biblio/demain/]]>. Engelsk version: //In for a storm. A crisis on the way//, Troploin, 2007 <[[http://troploin0.free.fr/biblio/storm/]]>. Övers. anm.) ))
+Den distinktion som Marx teoretiserade om i sitt »opublicerade sjätte kapitel» av //Kapitalet//, mellan arbetets formella och reella underordning under kapitalet, innebär inte att det existerade en period då proletariatet endast kunde vara reformistiskt, och sedan en annan period (från 1914 och framåt, enligt Tredje internationalen, eller idag på grund av den nuvarande globaliseringen, enligt vissa kamrater) då underordningen under kapitalet skulle vara så fullständig att den inte lämnade något annat alternativ åt proletariatet än att vara revolutionärt. (Detta utvecklas lite mer i //Demain, orage//.)((Gilles Dauvé, Karl Nesic, //Demain, orage. Essai sur une crise qui vient//, Troploin, 2007 <[[http://troploin0.free.fr/biblio/demain/]]>. Engelsk version: //In for a storm. A crisis on the way//, Troploin, 2007 <[[http://troploin0.free.fr/biblio/storm/]]>. Övers. anm.))
 Följaktligen finns det inte något stadium (den formella underordning) då demokratin är oundviklig, följt av ett annat stadium (den reella underordningen) där den tömmer sig själv på sitt innehåll och attraktion, och slutar att mystifiera proletärerna. Så länge kapitalismen existerar kommer den att avla reformer och periodiskt ge liv åt demokratiska förhoppningar och praktiker. Demokratin är inte någon rökridå som skulle komma att upplösas av en speciell kapitalistisk fas. Så snart någonting verkar stå på spel (på riktigt när fascistiska eller byråkratiska regimer ger vika, eller skenbart som i Frankrike i april 2002) ges demokratin nytt liv.
@@ Line 334: / Line 334: @@
 I historien är det viktigaste aldrig sociologiskt. Ännu mindre så i en revolution. Ytterligare mindre i en kommunistisk sådan. Varje rörelse som kan delas in i och tolkas som sociologiska skikt bevisar sina svagheter eller nedåtgående riktning. Det kommer inte att bli revolution förrän uppdelningarna mellan arbete och ickearbete, arbetsplatser och det övriga samhället, arbetare och utslagen, bryts upp, men endast de som vi (omedelbart eller ej) känner som lönearbetare kommer att vara förmögna att ta initiativet.
-Detta betyder inte att fabriksarbetarna i så kallade industriländerna skulle äga något revolutionärt privilegium eller »förstfödslorätt». Omkring trettio år sedan skrev vi att Japan eller USA inte stod närmare kommunismen än Kamerun eller Laos på grund av den grad av ackumulationsförstörelse en revolution måste ta sig an i överindustrialiserade länder. Men Laos och Kamerun kommer inte att utlösa en världskommunistisk process. Ändå kommer de att, så snart denna process är på väg, att ta del i den, och deras bidrag kommer att vara //kvalitativt// lika avgörande som det från de gamla industrialiserade områdena.
+Detta betyder inte att fabriksarbetarna i de så kallade industriländerna skulle äga något revolutionärt privilegium eller »förstfödslorätt». Omkring trettio år sedan skrev vi att Japan eller USA inte stod närmare kommunismen än Kamerun eller Laos på grund av den grad av ackumulationsförstörelse en revolution måste ta sig an i överindustrialiserade länder. Men Laos och Kamerun kommer inte att utlösa en världskommunistisk process. Ändå kommer de att, så snart denna process är på väg, att ta del i den, och deras bidrag kommer att vara //kvalitativt// lika avgörande som det från de gamla industrialiserade områdena.
 Vi hör idag mycket om uppkomsten av ett //prekariat//. Antingen understryker det ett uppenbart faktum: det proletära villkoret är av naturen prekärt. Då finns det inget behov av att uppfinna ett nytt begrepp som endast tar ett av de inslag som utgör proletariatet med i beräkningen och som utelämnar det andra lika viktiga inslaget, att proletariatet värdeförmerar kapitalet. (Oavsett hur stimulerande den situationistiska frasen »Proletär är den som inte har någon kontroll över sitt liv och som är medveten om det» kan vara så är den vilseledande.)