| Both sides previous revision
Previous revision
|
|
endnotes:endnotes2:kommunisering_och_vaerdeformsteori [Y-m-dH:i]
henriksson |
endnotes:endnotes2:kommunisering_och_vaerdeformsteori [Y-m-dH:i] (current)
henriksson |
| ===== En gemensam bakgrund ===== | ===== En gemensam bakgrund ===== |
| |
| Denna tendens att utelämna form- och fetischismbegreppen från läsningen av //Kapitalet// kom inte att ifrågasättas på allvar förrän vid mitten av 1960-talet och framåt. Det kom att ske genom ett antal ansatser -- bland annat en återupptäckt av Rubin -- som i olika sammanhang betecknats som "värdeformsteori". Diskussionerna kring värdeformens subtiliteter, kring metodfrågan, kring frågan om Marx' inställning till Hegel och så vidare, uppstod alltså samtidigt som kommuniseringsteorin. Både värdeforms- och kommuniseringsteorin är uttryck för ett missnöje rörande de vedertagna Marxtolkningarna och förkastar således den "ortodoxa" eller "traditionella" marxismen.(("Ortodoxi" har kommit att få betydelsen "dogmatisk marxism". Lukács gjorde ett intressant försök att vinna tillbaka ortodoxibegreppet genom påståendet att det enbart åsyftar metoden. Kanske är det denna oklarhet kring termen "ortodoxi":s betydelse som fått kritiska marxister att istället välja begreppen "världsåskådningsmarxism" och "traditionell marxism" för att hänvisa till de vedertagna Marxtolkningarna som de önskat omstörta. Här kommer vi å vår sida att växelvis använda termerna "ortodox" och "traditionell" marxism.)) Vår mening är att det finns någonting gemensamt i både värdeforms- och kommuniseringsteorin som, även om det hittills förblivit underförstått, gör att de båda ömsesidigt kan upplysa varandra. Vårt mål här är att granska de båda tendensernas historiska paralleller och skärningspunkter. | Denna tendens att utelämna form- och fetischismbegreppen från läsningen av //Kapitalet// kom inte att ifrågasättas på allvar förrän vid mitten av 1960-talet och framåt. Det kom att ske genom ett antal ansatser -- bland annat en återupptäckt av Rubin -- som i olika sammanhang betecknats som "värdeformsteori". Diskussionerna kring värdeformens subtiliteter, kring metodfrågan, kring frågan om Marx' inställning till Hegel och så vidare, uppstod alltså samtidigt som kommuniseringsteorin. Både värdeforms- och kommuniseringsteorin är uttryck för ett missnöje rörande de vedertagna Marxtolkningarna och förkastar således den "ortodoxa" eller "traditionella" marxismen.(("Ortodoxi" har kommit att få betydelsen "dogmatisk marxism". Lukács gjorde ett intressant försök att vinna tillbaka ortodoxibegreppet genom påståendet att det enbart åsyftar metoden. Kanske är det denna oklarhet kring termen "ortodoxi":s betydelse som fått kritiska marxister att istället välja begreppen "världsåskådningsmarxism" och "traditionell marxism" för att hänvisa till de vedertagna Marxtolkningarna som de önskat omstörta. Här kommer vi å vår sida att växelvis använda termerna "ortodox" och "traditionell" marxism.)) Vår mening är att det finns någonting gemensamt i både värdeforms- och kommuniseringsteorin som, även om det hittills förblivit underförstått, gör att de båda ömsesidigt kan upplysa!![berika /PH]!! varandra. Vårt mål här är att granska de båda tendensernas historiska paralleller och skärningspunkter. |
| |
| Från mitten av 1960-talet till det sena 1970-talet kännetecknades kapitalismen i hela världen av intensiv klasskamp och radikala samhällsrörelser: från urbana kravaller i USA till upproriska strejker i Polen, via studentrörelser och "ungdomsrevolt" samt den proletära agitationens störtanden av valda och icke-valda regeringar. Genom samhällsgenomgripande uppror och proteströrelser kom allmänt överenskomna arbetsförhållanden att ifrågasättas, och så även familjen, genusförhållanden och sexualitet, samt vedertagna föreställningar om psykisk hälsa och människans förhållande till naturen. Efterkrigstidens högkonjunktur, som var nära knuten till dessa kamper, mynnade ut i en kapitalistisk ackumulationskris präglad av hög inflation och stigande arbetslöshet. För många tycktes nu det revolutionära överskridandet av kapitalismen och dess pseudo-alternativ i öststaterna stå på dagordningen. | Från mitten av 1960-talet till slutet av 1970-talet kännetecknades kapitalismen i hela världen av intensiv klasskamp och radikala samhällsrörelser: från innerstadskravaller i USA till upproriska strejker i Polen, via studentrörelser och "ungdomsrevolt" samt den proletära agitationens störtanden av valda och icke-valda regeringar. Genom uppror och proteströrelser !!som genomkorsade hela samhället!! kom allmänt överenskomna arbetsförhållanden att ifrågasättas, och så även familjen, genusförhållanden och sexualitet, samt vedertagna föreställningar om psykisk hälsa och människans förhållande till naturen. Efterkrigstidens högkonjunktur, som var nära knuten till dessa kamper, mynnade ut i en kapitalistisk ackumulationskris präglad av hög inflation och stigande arbetslöshet. För många tycktes nu det revolutionära överskridandet av kapitalismen och dess pseudo-alternativ i öststaterna stå på dagordningen. |
| |
| Såväl värdeformsteorins kritiska marxism som kommuniseringsteorins uppkomst har sin grund i dessa kamper och de revolutionära förhoppningar de frambringade. På samma sätt som dessa två tendenser uppstått i ett och samma skede drog de sig tillbaka i samma takt som den kampvåg de var en produkt av. 1970-talets ackumulationskris var inget som intensifierade kamperna eller ställde in dem på en revolutionär kurs, utan öppnade istället för en radikal omstrukturering av kapitalismen genom vilken dessa rörelser och de revolutionära utsikter som var knutna till dem helt och hållet kom att besegras. Denna omstrukturering ledde till att dessa diskussioner till stor grad ställdes i skuggan. På samma sätt som diskussionen kring kommuniseringen uppstod i Frankrike under tidigt 1970-tal och tynade bort nästan helt under 1980-talet och det tidiga 1990-talet innan den nyligen återuppstod, så är dagens intresse för "systematisk dialektik" i mångt och mycket en återgång till 1970-talets debatter kring värdeformen efter en period under vilken denna diskussion varit relativt ouppmärksammad. | Såväl värdeformsteorins kritiska marxism som kommuniseringsteorins uppkomst har sin grund i dessa kamper och de revolutionära förhoppningar de frambringade. På samma sätt som dessa två tendenser uppstått i ett och samma skede drog de sig tillbaka i samma takt som den kampvåg de var en produkt av. 1970-talets ackumulationskris intensifierade inte kamperna eller drev dem i en revolutionär riktning, utan öppnade istället för en radikal omstrukturering av kapitalismen genom vilken dessa rörelser och de revolutionära utsikter som var knutna till dem helt och hållet kom att besegras. Denna omstrukturering ledde till att dessa diskussioner till stor grad hamnade i skuggan. På samma sätt som diskussionen kring kommuniseringen uppstod i Frankrike under tidigt 1970-tal och tynade bort nästan helt under 1980-talet och det tidiga 1990-talet innan den nyligen återuppstod, så är dagens intresse för "systematisk dialektik" i mångt och mycket en återgång till 1970-talets debatter kring värdeformen efter en period under vilken denna diskussion varit relativt ouppmärksammad. |
| |
| ===== Kommunisering ===== | ===== Kommunisering ===== |