Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- sv:riff-raff-10-inledning [2022/05/03 19:01]
eaustreum
+++ sv:riff-raff-10-inledning [2022/05/03 19:21] (aktuell)
eaustreum
@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 ====== Inledning ======
+Det tionde numret av //riff-raff// kommer ut elva år efter det förra. Det får säkert
+smilbanden att dra sig på alla de krösamajor och missunnsamma cyniker som
+fylkar den lilla, tämligen parlamentariskt orienterade utomparlamentariska
+vänstern i Sverige. Men det varken kan eller vill vi göra så mycket åt. Kärnan
+i den löst sammanhållna grupp som har gett ut tidskriften sedan 2002 har
+aldrig haft som huvudsaklig sysselsättning i livet att läsa och skriva.
+Mycket har hänt i världen sedan nummer nio kom ut 2011, mycket mer
+än vi kan kommentera här. Till exempel startade Syrienkriget i mars samma
+år, i svallvågorna av vad som då gick under namnet den arabiska våren.
+Trump var ännu inte på flera år den inverterade snuttefilt som vänstern och
+liberalerna var så patologiskt fixerade vid. Vi har inte minst sen den stora
+flyktingströmmen 2015 sett nationalismens tryne böka sig fram till samhällsdebattens centrum: protektionism och isolationism, handelskrig, Brexit
+et cetera. Och det både från höger och vänster, i en populistisk tävlan med
+enbart förlorare. Nationalismen skördar sina offer – även på ideologins
+område – och vi kommer dessvärre att kunna bevittna det ena prisgivandet
+av politiska ståndpunkter efter det andra för att förhålla sig till – anpassa sig
+efter – detta stinkande avskräde. Vi har nu två år av coronapandemi bakom
+oss med alla umbäranden det inneburit i form av (över-) dödlighet, ”social”
+distans, arbetslöshet med mera. Och när numret nu färdigställs rasar ett krig
+i Ukraina efter att Ryssland med Putin vid spakarna har angripit grannlandet
+med trupper och robotar. Detta angrepp måste naturligtvis fördömas! Men
+som vanligt är det av yttersta vikt att i denna situation förhålla sig nykter
+och reflekterande, och framhålla ett okuvligt internationalistiskt perspektiv.
+Varken Ukrainas rätt till självbestämmande eller Rysslands intresse av
+säkerhetsgarantier är principer värda att dö för. Det är en återvändsgränd att
+försöka föreslå inomkapitalistiska lösningar på världens alla problem. Låt oss
+som kommunister vägra att ta ställning mellan olika dåliga alternativ till och
+med när det ena kan verka marginellt bättre än det andra.
+//riff-raff// må till formen ha varit en periodisk tidskrift som kommit ut sedan
+. Periodiciteten har dock stadigt tagit sig formen av ett par längre vågor:
+nummer åtta kom ut 2006, nummer nio 2011 och detta tionde nummer
+alltså våren 2022. Det speglar åtminstone till viss del den krympande grupp
+som aktivt arbetat med projektet. När nu gruppen decimerats – halverats,
+för att vara uppriktig – än en gång är det därför dags att sätta punkt. 1 För att
+travestera avantgardismens måtto ”färre men bättre” så gäller det bara till en
+viss punkt.((En delvis restaurering kom dock till stånd fem i tolv när Peter Åström bestämde sig för att
+skriva sin text och att hjälpa till med färdigställandet av numret.)) Det betyder dock inte att behovet av en tidskrift för kommunistisk teori på svenska har stillats. Tvärtom.
+Temat för det aktuella numret är //kommunism och värde//, vilket speglar
+den position där projektet hamnat teoretiskt med det nionde numret. Titeln
+knyter an till en text från tidskriften //Endnotes// och dess andra nummer från
+, med titeln ”Kommunisering och värdeformsteori”, som vi har översatt
+till svenska och publicerar i detta nummer, som ett slags nav kring vilket övriga
+texter kretsar. Temat har vi alltså arbetat med till och från – mest från – sedan
+förra numret. Det är också – tillstår vi – det tema och den problematik som
+till slut, om än för flera år sedan nu, slet isär de sista spillrorna av projektet. I
+korthet handlar det om den kritik av – och sedermera brytning med – både
+kommuniseringsperspektivet, så som det intas i synnerhet av franska //Théorie communiste// (TC), som var så betydelsefulla för projektet och nummer åtta
+och nio, och värdeformsteorin, med sin grund i Isaak I. Rubin på 1920-talet
+via Chris Arthur på 2000-talet fram till exempelvis //Endnotes// och //riff-raff//, som
+Peter Åström kom att utveckla. Emot denna kritik hävdar Per Henriksson
+att //något// kommuniseringsperspektiv ännu är produktivt för ett revolutionärt
+perspektiv idag och att //någon// värdeformsteori utifrån Marx ekonomikritik,
+liksom bidragen från Rubin, Arthur och andra inom vad som idag är känt
+som värdeformsteori, systematisk dialektik och ny Marxläsning, kan förse
+med teoretisk grund för ett sådant perspektiv.
+I anslutning till temats ena gren har vi nöjet att presentera för första
+gången på svenska en text av Isaak I. Rubin (1886–1937) om abstrakt arbete
+och värde i Marx teori från 1927. Den föll i glömska efter att Rubin hamnade
+i onåd hos Stalin-regimen i Sovjetunionen och sedermera avrättades, och
+som återupptäcktes först på 1970-talet i Väst i och med publiceringen av
+texten, som är baserad på en föreläsning av Rubin. Något mer känd är Rubins
+bok om Marx värdeteori, vars tredje utgåva från 1928 utgjorde förlaga till
+en engelsk översättning 1973, //Essays on Marx’s theory of value//, och, baserat
+på den, en tysk översättning samma år, //Studien zur Marxschen Werttheorie//.
+Denna bok kom att få mycket stor betydelse för den marxistiska diskussionen
+och forskningen utifrån värdeteorin och Marx metod i //Kapitalet//.
+Nästan ännu mer stolta är vi över att publicera en svensk översättning av
+en med Rubin samtida rysk kritiker, Isaak Dasjkovskij (1891–1972). Hans
+text från 1926 kom till vår kännedom först 2012 efter en hjälplig engelsk
+översättning som publicerats på sajten //libcom//. Den har inte fått alls samma
+uppmärksamhet eller betydelse som Rubins, och oavsett hur dess teoretiska
+innehåll värderas är kritiken intressant, inte bara historiskt utan även på
+grund av att liknande invändningar mot en rubinsk Marxläsning kan iakttas
+även idag, både inom Marxforskningen och hos //riff-raffs// egen Åström.
+//Endnotes// menar i sin artikel om kommunisering och värdeformsteori
+att den senare, som en specifik Marxläsning, och den förra, som en
+specifik förståelse av hur revolutionen ska ta sin form om vi ska kunna tala om
+kommunism och kommunistiska relationer mellan individerna idag, delar
+samma bakgrund och formerades som två slags paradigm under 1960-talet.
+Båda dessa historiska fenomen uttrycker å ena sidan ett missnöje med sin
+tids dominerande Marxtolkningar och kan båda sägas förkasta en traditionell
+och ortodox marxism. De är å andra sidan också teoretiska uttryck för
+-talets klasskamp och missnöjet med de former och
+institutionaliseringar som arbetarrörelsen, genom både dess politiska och fackliga grenar,
+utvecklats till, som ett delvist resultat av arbetarrörelsens införlivande i den
+borgerliga statsapparaten. Endnotes ser i och med detta ett implicit släktskap
+mellan värdeformsteorin och kommuniseringsteorin, och att båda förmår
+att produktivt berika varandra. Det kan dock sägas att varken TC eller Gilles
+Dauvé tycks se samma gemensamhet mellan deras – olika – kommuniser
+ingsperspektiv och värdeformsteorin.
+Dylika kritiska läsningar av Marx förmår, menar Endnotes, begripa det
+radikala i en revolutionär negering av värde: vi övervinner oss själva samtidigt
+som vi övervinner något svårgripbart så att säga ’där ute’. Värdeformsteorins
+bestämning av vad värde är – en specifik, historisk, samhällelig relation mellan
+individer, mellan klasser; ett historiskt specifikt produktionsförhållande –
+bidrar till en förståelse av vad klassförhållandet, och klass, i kapitalismen är.((Detta är inte helt okontroversiellt; vissa tolkningar inom en bredare värdeformsteori
+anklagas ibland för att helt bortse från klass och än mer från klasskamp för att istället
+diskutera på en helt abstrakt och formell, för att inte säga rent begreppslogisk nivå.))
+Kommuniseringsperspektivet, i TC:s förståelse, möjliggör en historisering av
+klassförhållandet och med det en möjlighet att förstå och artikulera de olika
+former, formaliseringar, detta förhållande har tagit sig fram till vår tid. TC:s
+narrativ gör de historiska skeendena begripliga bortom en död empirism,
+eller ett tomt uppradande av historiska händelser. Alternativet, som Dauvé
+anklagas för av TC, blir ett slags historia utan historia, en rad händelser som
+kan fogas till varandra utan inbördes nödvändig ordning, utan kronologi. Vad
+är det i klassförhållandets karaktär i kapitalismen som gör att överskridandet
+av den borgerliga horisonten idag tar sig formen av kommunisering, och
+tidigare olika former av arbetets frigörelse istället för
+upphävande?((Detta slags historisering motsätter sig Gilles Dauvé å det bestämdaste; för honom är
+kommunismen och görandet av kommunism – kommunisering – något invariant, i allt
+väsentligt oföränderligt under kapitalismens historiska utveckling. Om detta, se //riff-raff//
+nr 8 och nr 9; //Endnotes// nr 1; Gilles Dauvé: //From crisis to communisation//.))
+Detta innebär inte att vi skulle bekänna oss till en det omöjligas konst;
+vad som idag framstår som omöjligt kommer en dag att ha visat sig möjligt
+och det mest extrema det i en given situation mest pragmatiska. Om det,
+som det ibland anförs emot oss, är mest pragmatiskt idag att gå in i politiken,
+att organisera sig i någon vänstergrupp eller i det lokala facket, för att, som
+det hävdas, påverka inifrån, så är det pragmatiska i den hållningen i allra
+högsta grad villkorat och relativt. Även en tvångströja värmer i vinterkylan,
+så att säga. Det må vara det mest pragmatiska idag – dock högst diskutabelt
+– inom status quo, det vill säga sakernas kapitalistiska tillstånd, och är i bästa
+fall ett försök att ge sig själv armbågsutrymme inom en borgerlig horisont.
+Det är en legitim hållning för proletärer som uttryck för ett slags
+överlevnadsinstinkt inom klasstillvaron. Det är emellertid illegitimt som
+revolutionärt perspektiv. Att söka göra sig hemmastadd inom kapitalismen är att
+ge legitimitet och stöd åt detta exploaterande system.
+Här kan vi skönja de gemensamma dragen hos värdeformsteorin och
+kommuniseringsperspektivet. Värde och kapital är de fundamentala
+förmedlingarna mellan de borgerliga individerna och uttrycker historiskt specifikt
+klassförhållandena inom kapitalismen. För att omvälva, eller om man så
+vill, upphäva, detta kapitalistiska produktionssätt och dess borgerliga
+förhållanden måste man begripa vad det är man måste upphäva för att kunna
+avskaffa kapitalismen och alla dess samhälleliga relationer, mest avgörande,
+då, klass, kapital, värde, pengar, marknadsutbyte, genus och så vidare. Frågan
+ställs bäst på engelska: //”What is to be undone?”// (Endnotes) Att proletariatet är
+”revolutionärt, eller intet”, ska inte förstås i någon insurrektionell-anarkistisk
+bemärkelse, utan helt enkelt att proletariatet blir en verklig, faktisk klass
+endast och allena i den process i vilken det upphäver sig självt.
+Numret avslutas av två artiklar, av Per Henriksson och Peter Åström,
+båda två ingående i redaktionen för //riff-raff//.
+Henriksson reflekterar i sin text över de invändningar som Åström riktade år
+både mot kommuniseringsperspektivet och mot värdeformsparadigmet,
+representerade i tur och ordning av TC och Chris Arthur. Utifrån numrets
+tema och Åströms invändningar söker Henriksson visa på det potentiellt
+produktiva i åtminstone något slags kommuniseringsperspektiv och i någon
+variant av värdeformsteori, framlagt som ett försök att skissera ett
+slags preliminärt teoretiskt perspektiv.
+När det gäller Åströms värdeförståelse, menar Henriksson att han
+negligerar, eller helt förbiser det eminent kritiska i Marx teori
+och istället ser
+på värde som ett slags teknisk lösning på problemet med och behovet av
+att fördela det samhälleliga totalarbetet – i kapitalismen genom marknaden
+och i kommunismen genom planen. I och med det tenderar förståelsen
+att bli rent nominalistisk eller formallogisk där ”värde” blott är ett namn
+på ett naturnödvändigt och därmed överhistoriskt fenomen: mänskligt
+arbete i allmänhet. Istället ska värde, menar Henriksson, förstås som ett
+rent samhälleligt ”föremål” som uttrycker och sammanfattar ett historiskt
+specifikt produktionsförhållande, som framträder i form av bytesvärde och
+pengar, eller kapital, beroende på vilken abstraktionsnivå vi betraktar
+fenomenen på. Därmed har värde med en kapitalistisk varuekonomi att göra,
+och värdeproducerande abstrakt arbete är en aspekt som hänger intimt och
+internt samman med detta samhälle. I och med etablerandet av
+kommunistiska relationer upphävs, som samhälleliga former, både
+arbetsprodukternas värdekaraktär och det mänskliga arbetets karaktär som abstrakt arbete.
+Kommunistiska relationer kännetecknas, menar Henriksson, av ett
+upphävande även av ”arbetet” i sin avgränsade form och blir en del av en
+mänsklig verksamhet som helhet. Kommunism är (en helt annan) praxis,
+inte en rationell fördelning av samhällets totala arbetstid, för att därigenom
+kunna utöka ”fritiden”. Givet det hävdar han att motsatsparet ”frihetens”
+och ”nödvändighetens rike” är obsolet i kommunismen.
+Enligt Henriksson missar Åström en möjlig produktiv kritik av både
+kommuniseringsperspektivet och värdeformsparadigmet. Istället framförs
+ett slags positiv samhällsteori som taget //ad absurdum// frammanar bilden av
+en planstat där ”samhället” underordnar sig individerna istället för, som
+under kapitalismen, marknaden. Som sådan grovt tillyxad modell låter den
+sig svårligen skiljas från 1900-talets kommandoekonomier.
+Den sista texten är skriven av Peter Åström som i den, å ena sidan,
+reflekterar över sin kritik av och brytning med kommuniseringsmiljön
+kring //Sic//,
+och därmed även med //riff-raff//, anno 2013. Å andra sidan presenterar han
+sin nuvarande förståelse av Marx värdelära och hur den fungerar i analysen
+av kapitalismen idag och kommunismen imorgon. Ett grundantagande i
+Åströms argumentation är att en kommunistisk revolution måste vinnlägga
+sig om att bibehålla den produktivitetsnivå som uppnåtts i och med
+kapitalismen för att på grundval av denna kunna omorganisera samhället så att
+den nödvändiga arbetstiden kan minskas till förmån för fri och disponibel
+tid. Han menar att kapitalismen trots sin långsiktigt ohållbara dynamik icke
+desto mindre tillfredsställer våra grundläggande behov i detta samhälle av mat,
+vatten och tak över huvudet. För att kommunismen ska kunna framstå som
+ett verkligt alternativ måste vi på allvar ta oss an frågan om hur den materiella
+produktionen kan säkras, för att inte andra alternativa lösningar på de kriser
+och problem kapitalismen skapar ska vinna terräng, så som nationalism eller
+religiös fundamentalism. Med utgångspunkt i värdekategorin och som svar
+på de perspektiv som kommer till uttryck i kommuniseringsströmningen
+och i värdeformsparadigmet syftar hans bidrag till att diskutera hur principerna för en kommunistisk produktion kan tänkas och bör se ut.
+Avgörande för detta slags mer förnuftigt organiserade produktion är en
+medveten hushållning med den samhälleliga arbetskraften, menar Åström,
+och endast på grundval av en sådan kan mängden nödvändigt arbete för
+det nya samhällets reproduktion successivt minskas och minskas avsevärt.
+Förekomsten av arbete och merarbete, det vill säga det arbete som överstiger
+de omedelbara producenternas reproduktion, är inte något utmärkande för
+kapitalismen utan återfinns och är en nödvändig grundförutsättning i alla
+samhällen, så även ett framtida. En successiv minskning av arbetet, som
+alltså möjliggörs av en fortsatt utveckling av arbetets produktivkraft och som
+åtföljs av ett omedelbart stopp för direkt skadlig produktion för människa
+och natur, uttrycker Åström som en plan för avackumulation, en idé hämtad
+från den italienska kommunisten Amadeo Bordiga från 1950-talet. Även om
+kommunismen nödvändigtvis kommer att innebära ett slut på en ekonomi
+grundad på varuutbyte så har det inte i sig något att göra med att produkter
+produceras i syfte att tillfredsställa olika materiella och intellektuella behov.
+Och även om lönarbete och varor såsom bärare av abstrakt arbete kommer
+att försvinna med kapitalismen så innebär det inte att arbetet som sådant
+omedelbart kommer att försvinna. Men i takt med att arbete i samhällets
+tjänst görs redundant kommer dagens föreställningar och motsättningar
+mellan arbete och fritid eller produktion och konsumtion att suddas ut.
+Endast på grundval av en redan inrättad kommunistisk produktion kommer
+därför målet om värdets avskaffande att kunna uppnås i sin fulla bemärkelse.
+När vi nu färdigställer vad som kommer att bli det absolut sista numret av
+//riff-raff// kan det vara välkommet med en kort resumé och avsiktsförklaring.((Som en nödvändig del av det borgerliga samhället har även //riff-raff// haft sin andel av
+sökare och karriärister. Denna klick lämnade projektet för många år sen nu och tycks ha
+spridits för vinden i, om man så vill, en eskatologisk hållning och en ja-till-livet. Någon
+förefaller ha utökat sin affinitet till nationen och någon annan till kyrkan. Den tycks dock
+alltjämt hållas samman i celibatet, för den ene ofrivilligt och den andre som sakrament.
+Någon med författartalang borde i sanning skriva något om detta.))
+Det första numret kom ut i januari 2002 och påbörjades följaktligen under
+, då som organisationen Folkmakts ”teoretiska tidskrift”. I den formen
+kom både nr 1 och senare samma år nr 2 ut. Syftet var, kort sagt, att vara
+ett forum för ”längre texter”, längre än det slags texter som huvudfåran i
+Folkmakt ville ägna sig åt: rakare och enklare, mer populistiska och därmed,
+hoppades man, mer fikabordsfähiga texter på ett språk som ”vanliga arbetare”
+förstod. Av det blev det med tiden intet, även om denna ansats kom att leva
+vidare i Förbundet Arbetarsolidaritet. Inspirationen till det nya teoretiska
+tidskriftsprojektet kom främst från //Aufheben//, inte bara till formatet utan
+även till innehållet. Ambitionen var från början att publicera texter som
+handlade om allt från arbetares vardagliga erfarenheter till mer teoretiska
+diskussioner och undersökningar. Det kom med tiden att bli allt mer av det
+senare och allt mindre av det förra.
+Genom hela projektets historia lades stor vikt vid översättningar för att
+på så sätt tillgängliggöra för oss betydelsefulla texter på svenska. En aspekt
+av det var att därigenom samtidigt ta del av en något vidare internationell
+diskussion. Det var texter som cirkulerade både på nätet och i tryckt form
+– man ska komma ihåg att det här var långt innan sociala medier slog sig in
+och tog över mycket av även det radikala tänkandet och samtalet. Vi översatte
+texter från nordamerikanska //Collective Action Notes//, tyska //Wildcat Zirkular//,
+brittiska //Aufheben//, vars nittiotalstrilogi om kris- och förfallsteorierna var betydelsefull, liksom deras mycket fina analys av den andra intifadan i Israel--
+Palestina konflikten. Vi hade även med texter av den franske ultravänsteristen
+Gilles Dauvé (Jean Barrot), inklusive en kortare brevväxling mellan honom
+och redaktionens Henriksson. //riff-raff// gav även ut en textsamling av honom
+tillsammans med Subversiv media med titeln //Vägrandets dynamik// (2004). I
+nummer 8 från 2006, som kom att bli det tyngsta – i dubbel bemärkelse –
+publicerade vi en diskussion mellan //Aufheben// och //Théorie communiste//, samt
+ett par texter av Dauvé och ett flertal av TC. I flera av numren har vi även
+publicerat egna översättningar av texter och textavsnitt av Marx som tidigare
+inte funnits på svenska. Så även denna gång: två korta fragment som har med
+värdet att göra – ett från 1857/1858 och ett annat från 1871/1872.
+Vi har naturligtvis hela tiden publicerat även egna texter, både längre
+artiklar, kortare recensioner och rena diskussionsinlägg. Bland annat innehöll nummer 3–4 två texter som skrevs inom fältet militanta
+arbetarundersökningar, båda två av medlemmar av Kämpa Tillsammans!
+som under några
+år ingick i redaktionsgruppen. I efterhand skulle man kunna säga att de
+texterna var de mest uppmärksammade och uppskattade i vår katalog. Under
+några nummer bedrevs en diskussion som initierats av Marcel, som då ingick
+både i Kämpa Tillsammans! och //riff-raff//, med bidrag av både Henriksson och
+Åström, och även TC och ett antal andra. Diskussionen var givande på många
+sätt och belyste en mängd problemområden för en kommunistisk teori, men
+var samtidigt till sin form tämligen känslostormande och stundom elak, och
+ledde till att Marcel lämnade redaktionen för att istället publicera sig i bland
+annat tidskriften //Dissident//. Vid den tiden hade många andra också lämnat,
+av en mängd olika anledningar, och projektet stod vid en punkt där det skulle
+behövas läggas ner, åtminstone i sin dåvarande form. Det blev dock så att
+två deltagare, Åström och Henriksson, fortsatte under namnet //riff-raff//, med
+de andras godkännande, med önskan att driva ett teoretiskt sammanhang på
+svenska och, inte minst, för att kunna fortsätta använda hemsidan med sitt
+textarkiv samt distribuera de gamla numren.
+Det är många år sen nu – även om det egentligen bara är kanske två
+nummer sedan. Nu är det dock hög tid att sätta definitiv punkt, både för
+detta tionde nummer och för projektet som sådant. Tio nummer på tjugo år
+är trots omständigheterna inte så illa.
+Innan dess måste vi tacka alla de som har bidragit till projektet på olika
+sätt genom åren. Vi nämner inga namn, men ni vet vilka ni är.
+mars 2022