| Vid första anblicken tycks det uppenbart att de båda tidskriftsprojekten //Dissident// och //riff-raff// har en mängd gemensamma beröringspunkter. Tidskrifterna delar båda ett teoretiskt nyfiket angreppssätt. Och mer specifikt läggs särskild vikt vid termen kommunisering för att försöka begreppsliggöra hur kapitalförhållandet kan överskridas och kommunismen etableras.((Peter Åström diskuterar några avgörande aspekter av Dissidents (och Marcels) perspektiv i texten »När allting svartnar, det är då du bleknar» på annan plats i det här numret av //riff-raff//. Av naturliga skäl kommer vissa av mina kommentarer att överlappa Åströms, liksom även de punkter som här intill diskuteras av Lyon/Simon och Tarona. Jag ber läsaren att ha överseende med upprepningar och lån av formuleringar. De luckor som medvetet har lämnats öppna i detta diskussionsinlägg finner också sin förklaring i att de indirekt kan fyllas igen av nämnda bidrag. Jag ber även läsaren ha överseende med textens genus, där arbetarna, individerna etc. grammatiskt förutsätts vara maskulina; så är naturligtvis inte fallet i sinnevärlden, men för att texten grammatiskt skulle följa de anförda citaten nödgades jag välja denna genusform. Vad jag i föreliggande text ämnar göra är att diskutera några aspekter av Dissidents och Marcels (»dissidenterna») kommuniseringsförståelse så som den kommer till uttryck i främst följande källor: //Dissident// nr 3, 2008; Marcel, »Angrepp/undandragande», //riff-raff// nr 8, 2006; Marcel, »Angreppets och undandragandets kommunism», //riff-raff// nr 7, 2005; Marcel, »Att steka hamburgare», //riff-raff// nr 3--4, 2003; Kim Müller, »Vi ville spela fotboll», i //Tillsammans. Gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv//, Pluribus, 2009 (en text som även återfinns på Kim Müllers blogg och i det aktuella numret av //Dissident//); samt några av inläggen i diskussionstråden »Kommunisering» på sajten //Socialism.nu// mellan december 2007 och januari 2008 av signaturerna Hank, Gracchus och Takeyama, liksom »Om kommunismens messias» från bloggen //Haecceitas// (februari 2007).)) | Vid första anblicken tycks det uppenbart att de båda tidskriftsprojekten //Dissident// och //riff-raff// har en mängd gemensamma beröringspunkter. Tidskrifterna delar båda ett teoretiskt nyfiket angreppssätt. Och mer specifikt läggs särskild vikt vid termen kommunisering för att försöka begreppsliggöra hur kapitalförhållandet kan överskridas och kommunismen etableras.((Peter Åström diskuterar några avgörande aspekter av Dissidents (och Marcels) perspektiv i texten »När allting svartnar, det är då du bleknar» på annan plats i det här numret av //riff-raff//. Av naturliga skäl kommer vissa av mina kommentarer att överlappa Åströms, liksom även de punkter som här intill diskuteras av Lyon/Simon och Tarona. Jag ber läsaren att ha överseende med upprepningar och lån av formuleringar. De luckor som medvetet har lämnats öppna i detta diskussionsinlägg finner också sin förklaring i att de indirekt kan fyllas igen av nämnda bidrag. Jag ber även läsaren ha överseende med textens genus, där arbetarna, individerna etc. grammatiskt förutsätts vara maskulina; så är naturligtvis inte fallet i sinnevärlden, men för att texten grammatiskt skulle följa de anförda citaten nödgades jag välja denna genusform. Vad jag i föreliggande text ämnar göra är att diskutera några aspekter av Dissidents och Marcels (»dissidenterna») kommuniseringsförståelse så som den kommer till uttryck i främst följande källor: //Dissident// nr 3, 2008; Marcel, »Angrepp/undandragande», //riff-raff// nr 8, 2006; Marcel, »Angreppets och undandragandets kommunism», //riff-raff// nr 7, 2005; Marcel, »Att steka hamburgare», //riff-raff// nr 3--4, 2003; Kim Müller, »Vi ville spela fotboll», i //Tillsammans. Gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv//, Pluribus, 2009 (en text som även återfinns på Kim Müllers blogg och i det aktuella numret av //Dissident//); samt några av inläggen i diskussionstråden »Kommunisering» på sajten //Socialism.nu// mellan december 2007 och januari 2008 av signaturerna Hank, Gracchus och Takeyama, liksom »Om kommunismens messias» från bloggen //Haecceitas// (februari 2007).)) |