Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Previous revision
sv:kommunisering-och-vaerdeformsteori [2018/10/27 11:59]
henriksson [Den tyska debatten]
sv:kommunisering-och-vaerdeformsteori [2018/10/27 19:31] (aktuell)
henriksson [Den tyska debatten]
Rad 67: Rad 67:
 Den tyska diskussionens politiska sammanhang utgjordes av en framväxande radikal studentrörelse. Denna rörelse hade två poler: den ena var mer traditionell och hade i vissa fall kopplingar till den östtyska staten och till en ”ortodox marxistisk” syn på arbetarrörelsen,​ och en starkt ”antiauktoritär” pol influerades av Frankfurtskolans kritiska teori, i synnerhet dess psykoanalytiska dimension, med sin förklaring till varför arbetare tycktes ointresserade av revolutionen.((Denna innefattade ett intresse för Freud och Reich som man kombinerade med Adornos svidande attack mot den samtida psykoanalysens revisionism,​ men också för Marcuses //Eros and civilisation//​ och hans //​One-dimensional man//, samt Frankfurtskolans analys av den ”auktoritära personligheten”.)) Till stor del tack vare Frankfurtskolans inflytande blev den tyska studentrörelsen snart känd för sin teoretiskt sofistikerade debatt. Den ”antiauktoritära” polens insiktsfullhet,​ men även dess instabilitet och ambivalens, kom till uttryck i dess karismatiske ledare Rudi Dutschkes utveckling. Starkt influerad av Korsch historiserade han 1966 Marx teori om den kommunistiska revolutionens ”två stadier”. Han ansåg den vara otidsenlig och ”för oss mycket tvivelaktig” då den ”skjuter upp arbetarklassens verkliga frigörelse till framtiden och anser att proletariatets erövrande av den borgerliga staten är av primär betydelse för den sociala revolutionen.”((Rudi Dutschke, ”Zur Literatur des revolutionären Sozialismus von K. Marx bis in die Gegenwart”,​ //​SDS-Korrespondenz//,​ specialnummer,​ 1966. (Översatt från författarens engelska översättning. Ö.a.) )) Ändå var det han som även myntade parollen ”den långa marschen genom institutionerna” som kom att bli raison d'​être för det tyska partiet //die Grünens// (ett parti som han, i likhet med en annan karismatisk antiauktoritär vid namn Daniel Cohn-Bendit,​ senare kom att ansluta sig till). Idag är det främst det djupt etatistiska och reformistiska //Die Linke// (Tysklands vänsterparti) som har hans arv som inspirationskälla. En person som vägde tyngre på ett teoretiskt plan är Hans Jürgen Krahl, som även han spelade en ledande roll i SDS, speciellt efter att Dutschke blivit skjuten. Krahl var en av Adornos elever och gjorde rörelsen bekant med många av den kritiska teorins nyckelbegrepp,​ men han var också aktivist -- det är ett ökänt faktum att Adorno bussade snuten på honom och hans studentkollegor då de ockuperade en av institutets byggnader -- och vidhöll en inriktning på proletariatet och klasskampen.((Krahl dog 1970 i en bilolycka. Det finns ingen engelsk översättning av den postumt utgivna samlingen av hans skrifter och tal, //​Konstitution und Klassenkampf//​. (Dock finns ett urval på danska: Köpenhamn 1975. Ö.a.) )) Trots att Frankfurtskolan till stor del låtit studierna av Marx kritik av den politiska ekonomin tas över av de ortodoxa marxisterna genom att istället börjat intressera sig för frågor inom psykoanalys,​ kultur och filosofi, var det Krahl och andra Adornoelever -- som Hans-Georg Backhaus och Helmut Reichelt -- som tog initiativ till //Neue Marx-Lektüre//​. Den tyska diskussionens politiska sammanhang utgjordes av en framväxande radikal studentrörelse. Denna rörelse hade två poler: den ena var mer traditionell och hade i vissa fall kopplingar till den östtyska staten och till en ”ortodox marxistisk” syn på arbetarrörelsen,​ och en starkt ”antiauktoritär” pol influerades av Frankfurtskolans kritiska teori, i synnerhet dess psykoanalytiska dimension, med sin förklaring till varför arbetare tycktes ointresserade av revolutionen.((Denna innefattade ett intresse för Freud och Reich som man kombinerade med Adornos svidande attack mot den samtida psykoanalysens revisionism,​ men också för Marcuses //Eros and civilisation//​ och hans //​One-dimensional man//, samt Frankfurtskolans analys av den ”auktoritära personligheten”.)) Till stor del tack vare Frankfurtskolans inflytande blev den tyska studentrörelsen snart känd för sin teoretiskt sofistikerade debatt. Den ”antiauktoritära” polens insiktsfullhet,​ men även dess instabilitet och ambivalens, kom till uttryck i dess karismatiske ledare Rudi Dutschkes utveckling. Starkt influerad av Korsch historiserade han 1966 Marx teori om den kommunistiska revolutionens ”två stadier”. Han ansåg den vara otidsenlig och ”för oss mycket tvivelaktig” då den ”skjuter upp arbetarklassens verkliga frigörelse till framtiden och anser att proletariatets erövrande av den borgerliga staten är av primär betydelse för den sociala revolutionen.”((Rudi Dutschke, ”Zur Literatur des revolutionären Sozialismus von K. Marx bis in die Gegenwart”,​ //​SDS-Korrespondenz//,​ specialnummer,​ 1966. (Översatt från författarens engelska översättning. Ö.a.) )) Ändå var det han som även myntade parollen ”den långa marschen genom institutionerna” som kom att bli raison d'​être för det tyska partiet //die Grünens// (ett parti som han, i likhet med en annan karismatisk antiauktoritär vid namn Daniel Cohn-Bendit,​ senare kom att ansluta sig till). Idag är det främst det djupt etatistiska och reformistiska //Die Linke// (Tysklands vänsterparti) som har hans arv som inspirationskälla. En person som vägde tyngre på ett teoretiskt plan är Hans Jürgen Krahl, som även han spelade en ledande roll i SDS, speciellt efter att Dutschke blivit skjuten. Krahl var en av Adornos elever och gjorde rörelsen bekant med många av den kritiska teorins nyckelbegrepp,​ men han var också aktivist -- det är ett ökänt faktum att Adorno bussade snuten på honom och hans studentkollegor då de ockuperade en av institutets byggnader -- och vidhöll en inriktning på proletariatet och klasskampen.((Krahl dog 1970 i en bilolycka. Det finns ingen engelsk översättning av den postumt utgivna samlingen av hans skrifter och tal, //​Konstitution und Klassenkampf//​. (Dock finns ett urval på danska: Köpenhamn 1975. Ö.a.) )) Trots att Frankfurtskolan till stor del låtit studierna av Marx kritik av den politiska ekonomin tas över av de ortodoxa marxisterna genom att istället börjat intressera sig för frågor inom psykoanalys,​ kultur och filosofi, var det Krahl och andra Adornoelever -- som Hans-Georg Backhaus och Helmut Reichelt -- som tog initiativ till //Neue Marx-Lektüre//​.
  
-Man skulle alltså kunna säga, att medan det för kommuniseringsmiljön var dess rötter i rådskommunismen och andra former av vänsterkommunistisk kritik av bolsjevismen som gjort den mottaglig för de nya Marxtexternas radikalitet, ​så var det i Tyskland, där sådana tendenser ​suddats ut under nazistregimen((Ett märkbart undantag är Willy Huhn, som hade inflytande på Berlins SDS. Som medlem i //Rote Kämpfer//, en grupp som under det sena 1920-talet samlade KAPD-medlemmar,​ blev Huhn satt i fängelse av nazisterna under en kort period åren 1933--1934. Därefter kom han uteslutande att hänge sig åt teoretiskt arbete, däribland en betydelsefull kritik av socialdemokratin:​ //Der Etatismus der Sozialdemokratie. Zur Vorgeschichte des Nazifaschismus//​. Dock blev inte rådskommunisterna tillbörligt återupptäckta och publicerade förrän efter rörelsens höjdpunkt.))Adorno och Frankfurtskolan som kom att spela en snarlik roll. Både rådskommunismen och Frankfurtskolan utvecklas i form av en reflektion över den tyska revolutionens (1918--1919) misslyckande.+Medan det för kommuniseringsmiljön var dess rötter i rådskommunismen och andra former av vänsterkommunistisk kritik av bolsjevismen som gjorde ​den mottaglig för de nya Marxtexternas radikalitet,​ var det i Tyskland, där sådana tendenser ​utraderats ​under nazistregimen,((Ett märkbart undantag är Willy Huhn, som hade inflytande på Berlins SDS. Som medlem i //Rote Kämpfer//, en grupp som under det sena 1920-talet samlade KAPD-medlemmar,​ blev Huhn satt i fängelse av nazisterna under en kort period åren 1933--1934. Därefter kom han uteslutande att hänge sig åt teoretiskt arbete, däribland en betydelsefull kritik av socialdemokratin:​ //Der Etatismus der Sozialdemokratie. Zur Vorgeschichte des Nazifaschismus//​. Dock blev inte rådskommunisterna tillbörligt återupptäckta och publicerade förrän efter rörelsens höjdpunkt.)) Adorno och Frankfurtskolan som kom att spela en snarlik roll. Både rådskommunismen och Frankfurtskolan utvecklas i form av en reflektion över den tyska revolutionens (1918--1919) misslyckande. ​Även om rådskommunismens förhållande till den tyska revolutionen är mest direkt lyckas Sohn-Rethel i en paradoxal formulering fånga Frankfurstkolans och de relaterade tänkarna Lukács och Blochs mer komplext förmedlade förhållande till dessa händelser: "Den nya idéinriktning dessa individer representerar utvecklades som en teoretisk och ideologisk överbyggnad till den revolution som aldrig ägde rum"​.((Han fortsätter:​ ”Denna ideologiska rörelses paradoxala situation bidrar med en förklaring till varför den nästan uteslutande valde att fokusera på frågor kring överbyggnaden,​ medan ett intresse för den materiella och ekonomiska grund detta borde ha vilat på lyste med sin frånvaro.” Alfred-Sohn Rethel, //​Intellectual and manual labour//, New Jersey 1978, s. xii. Se den första meningen i Adornos //Negative Dialektik// (//​Gesammelte Schriften bd 6//, Suhrkamp, Frankfurt am Main 2003): ”Filosofin som en gång tycktes förlegad lever vidare eftersom tiden för dess förverkligande försummades"​ (s. 15, vår övers.).))
  
-Rådskommunismens förhållande till den tyska revolutionen är det rakare av de två, och Sohn-Rethel lyckas i en paradoxal formulering fånga Frankfurstkolans och de relaterade tänkarna Lukács’ och Blochs förhållande till dessa händelser, som går genom mellanhänder på ett mer invecklat sätt: +Trots dess avsaknad av någon form av koppling till arbetarklassmiljön hade Frankfurtskolan försökt hålla en kritisk och frigörande marxism vid liv i motstånd till den apologetiska ideologi för en statscentrerad ackumulation ​som den hade utvecklats till i Ryssland. Likheterna med rådskommunismen ​framträder ​tydligast i tidigare texter såsom Horkheimers //Authoritarian state//, som de antiauktoritära studenterna publicerade utan den senare, mer konservative Horkheimers samtycke. ​Icke desto mindre förblir en radikal kritik av det kapitalistiska samhället i centrum för Adornos mindre uppenbart politiska texter från femtio- och sextiotalet ​-- kanske till och med just därför att de undviker den omedelbara politiska genomslagskraftens logik. Medan ”ultravänstern” försökt hålla den marxistiska teorins löfte om frigörelse vid liv i motstånd till den samtida arbetarrörelsens verkliga skeenden genom att lägga tonvikten på arbetarklassautonomi i motsats till arbetarklassrepresentation och -institutioner,​ hade Frankfurtskolan paradoxalt nog försökt göra detsamma genom att vända ​ryggen mot den direkta klasskampen och de ”ekonomiska ​frågorna”.
- +
->Den nya idéinriktning dessa individer representerar utvecklades som en teoretisk och ideologisk superstruktur tillhörande den revolution som aldrig ägde rum.((Han fortsätter:​ ”Denna ideologiska rörelses paradoxala situation bidrar med en förklaring till varför den nästan uteslutande valde att fokusera på superstrukturella frågor, medan ett intresse för den materiella och ekonomiska grund detta borde vilat på lyste med sin frånvaro.” Alfred-Sohn Rethel, //​Intellectual and manual labour//, New Jersey 1978, s. xii. Se den första meningen i Adornos //Negative dialectics//:​ ”Filosofin,​ som en gång framstod som förlegad, lever vidare eftersom tiden för dess förverkligande försummats.” Theodor W. Adorno, //Negative dialectics//,​ New York 1983, s. 3. (Översatt från engelskan. Ö.a. !![kolla upp den svenska referensen /T.]!!) )) +
- +
-Trots dess avsaknad av någon form av koppling till arbetarklassmiljön hade Frankfurtskolan försökt hålla en kritisk och frigörande marxism vid liv i motstånd till den apologetiska ideologi för statscentrerad ackumulation den utvecklats till i Ryssland. Likheterna med rådskommunismen ​träder ​tydligast ​fram i tidigare texter såsom Horkheimers //Den auktoritära staten//, som de antiauktoritära studenterna publicerade utan den senare, mer konservative Horkheimers samtycke. ​Inte desto mindre förblir en radikal kritik av det kapitalistiska samhället i centrum för Adornos mindre uppenbart politiska texter från femtio- och sextiotalen ​-- kanske till och med just därför att de undviker den omedelbara politiska genomslagskraftens logik. Medan ”ultravänstern” försökt hålla den marxistiska teorins löfte om frigörelse vid liv i motstånd till den samtida arbetarrörelsens verkliga skeenden genom att lägga tonvikten på arbetarklassautonomi i motsats till arbetarklassrepresentation och -institutioner,​ hade Frankfurtskolan paradoxalt nog försökt göra detsamma genom att vända den direkta klasskampen och ”ekonomiska ​frågor” ryggen.+
  
 Detta innebar att den förnyade radikala tillgodogörelse av Marx i 1960-talets Tyskland nödvändigtvis framstår som både en fortsättning på och en brytning med arvet från Frankfurtskolan. Mötet mellan en mottaglighet grundad på Frankfurtskolan och en ny inriktning på den detaljerade studie av kritiken av den politiska ekonomin den senare undvikit kommer till uttryck i en anekdot om Backhaus. Enligt Reichelt kan man härleda //Neue Marx-Lektüres//​ riktlinjers ursprung till det tillfälle år 1963 när Backhaus, då i studentbostad i Frankfurt, av en slump kom över vad som då var en mycket sällsynt första upplaga av //​Kapitalet//​.((Det finns stora skillnader -- speciellt beträffande det första kapitlet om varan och värdets struktur och framställning -- mellan den första tyska upplagan av //​Kapitalet//​ och den andra upplagan, som legat till grund för de något annorlunda följande upplagorna och översättningarna till andra språk.)) Han lade märke till att skillnaderna mot den andra upplagan var extremt tydliga i denna text, men att detta inte hade stått så klart för honom ifall han inte närvarat vid Adornos föreläsningar om den dialektiska samhällsteorin: ​ Detta innebar att den förnyade radikala tillgodogörelse av Marx i 1960-talets Tyskland nödvändigtvis framstår som både en fortsättning på och en brytning med arvet från Frankfurtskolan. Mötet mellan en mottaglighet grundad på Frankfurtskolan och en ny inriktning på den detaljerade studie av kritiken av den politiska ekonomin den senare undvikit kommer till uttryck i en anekdot om Backhaus. Enligt Reichelt kan man härleda //Neue Marx-Lektüres//​ riktlinjers ursprung till det tillfälle år 1963 när Backhaus, då i studentbostad i Frankfurt, av en slump kom över vad som då var en mycket sällsynt första upplaga av //​Kapitalet//​.((Det finns stora skillnader -- speciellt beträffande det första kapitlet om varan och värdets struktur och framställning -- mellan den första tyska upplagan av //​Kapitalet//​ och den andra upplagan, som legat till grund för de något annorlunda följande upplagorna och översättningarna till andra språk.)) Han lade märke till att skillnaderna mot den andra upplagan var extremt tydliga i denna text, men att detta inte hade stått så klart för honom ifall han inte närvarat vid Adornos föreläsningar om den dialektiska samhällsteorin: ​