Warning: Undefined array key "DOKU_PREFS" in /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/common.php on line 2084 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/common.php:2084) in /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/common.php on line 2092 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/common.php:2084) in /customers/3/0/2/riff-raff.se/httpd.www/texts/inc/actions.php on line 38
Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.
Nästa version. | Föregående version. | ||
sv:bolsjevism-utan-parti-som-revolutionaer-hallning [2011/04/11 02:22] titorelli La page de traduction a été créée |
sv:bolsjevism-utan-parti-som-revolutionaer-hallning [2015/04/12 21:08] (aktuell) |
||
---|---|---|---|
Rad 1: | Rad 1: | ||
====== Bolsjevism utan parti som revolutionär hållning ====== | ====== Bolsjevism utan parti som revolutionär hållning ====== | ||
+ | :: **Tarona** | ||
+ | Vid första anblicken kretsar Marcels text((»[[http:// | ||
+ | |||
+ | Ställt för sig självt verkar det emellertid inte som att han tänker lösa detta problem på basis av den motsättning som är kapitalets exploatering av proletariatet. Och om det inte är på den vägen som han bygger sitt svar är det enligt mig för att denna fråga inte ställs för sig själv utan att hans främsta bekymmer istället är att bestämma en klass inom klassen som redan nu antingen inte längre är eller inte enbart är ett proletariat: | ||
+ | |||
+ | Självfallet blir uppgiften än mer besvärlig när den utrustas med de marxistiska teoretiska verktygen. Det mynnar då ut i en hel rad påståenden där vissa formuleringar emellanåt står i diametral motsättning till varandra. | ||
+ | |||
+ | Det som framför allt står på spel i denna text, och Marcel erkänner detta alldeles tydligt i slutet, är att man försöker bestämma en kommunistisk praktik som blott ett fåtal revolutionärer (vilka tills vidare endast kan vara självutnämnda) är i stånd att sätta i verket och som bidrar genom att bättra på den klasskamp som äger rum dagligen med alla dess triviala krav om arbetskraftens pris, skitlivet och allting… | ||
+ | |||
+ | I detta försök är det nödvändigt att förstå vad jag menar är en flykt in i en mycket framträdande men ovidkänd idealistisk, | ||
+ | |||
+ | När Marcel gång på gång återvänder till dessa begär kommer denna vilja att göra slut med kapitalet, som om revolutionen skulle vara något som gjordes genom principiella deklarationer, | ||
+ | |||
+ | I allmänhet när revolutionsteoretiker appellerar till detta slags begrepp är det för att de vill fylla ett teoretiskt tomrum med ett ord som antas tala till alla men som icke desto mindre saknar ett innehåll som är givet på förhand. Annars måste detta innehåll självt vara bestämt av produktionsförhållandena. | ||
+ | |||
+ | Men om begärsbegreppet används i teorin är det vanligen för att fly undan en materialistisk analys som bedöms vara alltför mekanisk eller för att inte ta i beaktande »det mänskliga» och revolutionen som konstnärlig skapelse. Man talar i så fall om begär för att förmänskliga analysen. Til syvende og sidst har man inte blivit ett dugg klokare och Marcel kör fast i dyn. Varken den pittoreska definitionen av leninisten som »förnekar sina egna begär och behov» (s. 130) eller den av bolsjevismen utan parti som »omedelbar och begärsorienterad praktik» (s. 133) hjälper oss att förstå någonting. Inte heller detta: | ||
+ | |||
+ | >Ett begär är inte synonymt med ett behov, utan begär är den kraft som konstituerar samhällen, individer och andra formationer. Begäret kommer således före, eller innan, samhällets konstitution. Detta innebär emellertid inte att begäret är godtyckligt, | ||
+ | |||
+ | >Det väsentliga är att de begär som utvecklas i kampen inte kan realiseras inom kapitalismen. När människor angriper kapitalet utan att ställa några krav visar detta på att just sådana begär håller på att väckas. När det inte sker någon kommunikation eller dialog mellan klasserna så har dialektiken mellan arbetet och kapitalet börjat försvagas. Den enda kommunikation som är intressant ur revolutionär synvinkel är den som sker mellan människor som försöker bryta sig loss från den gamla världen. (s. 106) | ||
+ | |||
+ | Med andra ord skulle det redan från början finnas begär som inte kan tillfredsställas inom kapitalismen. Problemet är att Marcel inte drar konsekvenserna av att kapitalismen är ett produktionsförhållande som är bundet till en historia -- klasskampens historia. Om mervärdeproduktion och utsugning av arbetskraften är kännetecknande för detta produktionsförhållande förefaller det mig som att ingenting annat är givet på förhand. Dess natur är alltså inget mer än detta, vilket gör det i grund och botten dynamiskt. | ||
+ | |||
+ | Till och med om vi antar att Marcel lyckas ge lite stadga åt dessa »begär» så kan alltså ingenting på förhand bestämma att dessa inte blir stillade under kapitalismen. Ingenting existerar i sig självt eller bär någon mening i sig självt. Det återstår därutöver att se hur Marcel menar att dessa begär inte tillfredsställs. Än en gång struntar han i motsättningen eller så ser han den blott som det som kommer att parasitera på viljan att lämna den gamla världen. Han förstår inte, eftersom detta inte är något som kan återföras till en fråga om vilja, att man kan vara upptagen i en kamp (här inbegripet en sådan som bryter ut på dagskravens terräng) och i en praktik som faktiskt, i det ögonblicket, | ||
+ | |||
+ | Och det här är något som återkommer, | ||
+ | |||
+ | > | ||
+ | |||
+ | Och i fotnoten: | ||
+ | |||
+ | >Begär och förhållanden är emellertid inget som en människa producerar av sig själv, eller som produceras spontant. Begär kan således vara en produkt av kapitalistiska kriser och antikapitalistisk medvetenhet. Kommunistisk teori och kapitalistiska kriser kan bidra till produktionen av en subversiv passion som är nödvändig för att människor skall börja omvandla och angripa kapitalet och dess representation. (s. 106n) | ||
+ | |||
+ | I korthet säger Marcel helt riktigt att revolutionen inte är en medvetandefråga (något man får insikt om), när han utvecklar sin »praktiska reflexivitet» (som i förbigående enligt mig verkar överensstämma med det mest banala och som finns där i alla kamper). Han säger också att kommuniseringen måste komma från en annan plats av klasskampen, | ||
+ | |||
+ | Om vi slutligen vet mer och det är just det som är problemet, vet vi att det finns en plats eller mänskliga »dispositioner» på vilka det sociala intervenerar och som det undergräver. I det här fallet överensstämmer det i Marcels text mycket närvarande temat om införlivning genom kapitalet av förutsatta mänskliga dispositioner med något i sig självt (om det så handlar om behov, begär, altruistiska gärningar osv.). | ||
+ | |||
+ | >Den antropologiska revolutionen sammanjämkar människornas behov med kapitalismens behov, det vill säga allt det vi begär försöker kapitalismen ge oss via värdet som förmedling. Denna kapitalisering av de mänskliga behoven och begären har några av vår tids bästa tänkare … beskrivit. Enligt dem har människan i sig blivit en kapitalistisk varelse och begär därför sin egen underordning. (s. 93) | ||
+ | |||
+ | Vilka är då dessa människors behov? Är de också antropologiska, | ||
+ | |||
+ | Och i denna fotnot intar Marcel sin revolutionära hållning: | ||
+ | |||
+ | >I motsats till detta hävdar vi att //det är vi som är parasiterna//, | ||
+ | |||
+ | Vi bortser från den ultraradikala tonen som ges i våldtäktsmetaforen (som tyvärr förmodligen inte kommer att räcka för att omsätta dessa berömda revolutionära begär i extern kommunisering) och fäster istället blicken på den organiska metaforen som ofta används av Marcel. Men några av denna metafors kännetecken är | ||
+ | |||
+ | * att en organism inte har någon historia och därför inte någon dynamik, alternativt en cyklisk och repetitiv dynamik som den ständigt producerar enligt samma bestämda lagar | ||
+ | * att om det är en strid mellan två organismer så är det aldrig någon motsättning | ||
+ | * att det refererar till ett invariant objekt som existerar för sig självt. | ||
+ | |||
+ | Samma kommentar kan göras om den långa sömn-/ | ||
+ | |||
+ | Angående Camattecitatet om kapitalets antropomorfos -- »[K]apitalet blir människan. Sålunda blir dess herravälde inte bara naturligt … utan även mänskligt …» (s. 118) -- så förstår jag än idag inte vad ett naturligt herravälde och ett mänskligt herravälde är för något, och än mindre distinktionen mellan de två… | ||
+ | |||
+ | På det hela taget tycks det största problemet med Marcels text vara att den inte drar konsekvenserna av den marxistiska analysen, det vill säga av klasskampen och dess praktikers dynamiska, historiska karaktär. När Marcel så hänvisar till en »faktisk praxis», innan han lägger fram »// | ||
+ | |||
+ | Det är återigen betecknande att Marcel, liksom de som sympatiserar med en radikal antikapitalism, | ||
+ | |||
+ | Marcels text motiveras av sökandet efter »motståndsfickor» och utsidor i klasskampen. Det är därför som han måste ta till sådana begrepp som vilja och begär. Kampen mot kapitalet och utsugningen antas i första hand vara en fråga om vilja och moraliskt ställningstagande. Problemet är bara att kapitalet inte bryr sig om någon moral, och så länge som man motsätter sig det med sådana argument förordar man endast ett rättesnöre för klasskampen, | ||
+ | |||
+ | > | ||
+ | |||
+ | Marcel bedömer således alla // | ||
+ | |||
+ | >// | ||
+ | |||
+ | Marcels problem är att han endast förstår exploateringen som antagonism och inte som motsättning. Därtill är det inte lätt att se vad som pekar på att arbetarna/ | ||
+ | |||
+ | >//Den mänskliga gemenskapen blir penningens gemenskap.// | ||
+ | |||
+ | Men klasskampen existerar inte därför att kapitalismen skulle göra allting meningslöst. Det är inte det som är problemet, särskilt då intresset eller ointresset än en gång inte existerar i sig självt. Här återfinner man också diskursen (den radikaldemokratiska bland annat) om det sociala bandet som antas ha förändrats eller förstörts av kapitalismen och att det således skulle handla om att återupprätta eller bevara detta band. Det finns ett socialt band i vår tids kapitalism som oavsett samhälle kallas produktionsförhållanden. Dessa bestäms av exploateringen och så som denna tar sig i uttryck under den reella subsumtionen. | ||
+ | |||
+ | >[D]et var först som revolutionärer vi kunde överge rollen som proletär, arbetskraft. (s. 132) | ||
+ | |||
+ | Efter att han essentialiserat klassens kamp mot exploateringen och konstaterat att denna endast utvecklar kapitalet -- att den under inga omständigheter kan skapa kommunism -- borde han ha tillagt att det att vara revolutionär tyvärr inte är något som tillkommer vem som helst. Följaktligen | ||
+ | |||
+ | >… måste [det] skapas »sfärer utanför den ekonomiska kampen». Arbetsvägran och vilda strejker är två exempel på hur sådana sfärer produceras. Även under den reella underordningen hittar människor motståndsfickor. På detta sätt skapas det hela tiden »sfärer bortom», »distanser och utsidor» till arbete--kapital-relationen. (s. 134) | ||
+ | |||
+ | Då Marcel inte drar de logiska konsekvenserna av det faktum att kamppraktikerna står inskrivna i historien om motsättningen mellan proletariat och kapital, och att de alltid är märkta av hur denna motsättning förverkligas i varje konflikts egenhet, tror han att allt kan hända när som helst, antingen man är fem eller fem miljoner till antalet. Och bara det att han säger att dessa sfärer »måste» skapas avslöjar att hans syn på praktiker är att de endast härrör från en vilja hos de människor som är involverade i kampen. För övrigt har man här fortfarande inte riktigt fått grepp om vad av det som endast kan finnas mitt i kapitalet kan befinna sig bortom, utanför kapitalet. Kanhända är skiljelinjen för Marcel denna vilja och dessa spontana och omedvetna begär: | ||
+ | |||
+ | > | ||
+ | |||
+ | Som om allt byggdes från intet. Men det finns ingen »rent konstituerande praktik» i klasskampen, | ||
+ | |||
+ | >… »utsidor» till kapitalet [måste] uppstå i proletariatets kamp, utsidor som är externa till kapitalförhållandet, | ||
+ | |||
+ | > | ||
+ | |||
+ | Det finns ingen utsida till kapitalet och Marcel låter oss även få reda på varför i och med att han talar om den reella subsumtionen. Att Marcel kan referera till den argentinska rörelsen i citatet ovan beror på att han inte har förstått att vad som är intressant när man tittar på den rörelsen är att man här kan skönja att det är just för att kampen är inom och emot kapitalet som den kan utmynna i något annat och endast därför. De yttre begränsningarna och utmaningarna handlar i det här läget enbart om vad man kan »göra med» de kapitalistiska utrymmena, även i en rörelse som leder till att dessa förstörs. | ||
+ | |||
+ | >[D]en revolutionära historien är en historia om tillblivelser, | ||
+ | |||
+ | Ingen historisk rörelse har grundat sig på att överge det varande, och det är därför som vi här inte sysslar med att överge det varande. Detta är istället något vi för fram i rörelsen mot kapitalet, men för att göra slut på exploateringen. | ||
+ | |||
+ | När Marcel citerar Butler och säger att hon »försöker påvisa … att … ›man› och ›kvinna› är fabrikationer» (s. 148) infinner sig samma problem och jag får här intrycket av att det handlar om ett moralisk ställningstagande i förhållande till de rådande normerna och till alienationen (i den vanliga meningen). Det är queerteorins största svaghet att den angriper patriarkatet på basis av representationer, | ||
+ | |||
+ | Det är antagligen samma fel som Marcel gör, eftersom det är Butler han refererar till när han säger att det handlar om | ||
+ | |||
+ | >en intervention … eftersom »arbetarklassen» ger sig på sin roll som »arbetskraft». Detta ingripande är den kommunistiska rörelsen, kommuniseringen, | ||
+ | |||
+ | Till att börja med är arbetskraften inte någon //roll// som man kan ta på sig eller inte, ty den bestämmer allt man är och gör. Det är även av denna anledning som de kommunistiska interventionerna inte sker //hela tiden//. Och detta sagt utan att ens reagera på termen // | ||
+ | |||
+ | Av samma skäl är det inte »vakenheten som kan förinta de kapitalistiska samhällsförhållandena» (s. 119) eller för att »arbetarna // | ||
+ | |||
+ | Marcel försöker endast lösa ett problem som han har skapat åt sig själv, därför att han inte har lyckas dra konsekvenserna av exploateringen, | ||
+ | |||
+ | :: maj 2007 |