sommaren 2005
218 s. 70 kr beställ

Nummer 7: Kritik av den politiska organiseringen

I vårt sjunde nummer undersöker och kritiserar vi den politiska organiseringen från olika infallsvinklar, såsom välfärdsstaten, demokratin och aktivismen. I anslutning till detta framhålls i en essä om kommunisering vikten av proletariatets avsubjektivering, dvs. dess upphörande som klass. Som fortsättning på diskussionen om förfalls- och kristeorier presenterar vi en artikel av italienaren Giacomo Marramao, där han lyfter fram metodfrågan i behandlingen av subjekt–objekt-förhållandet som ett försvar av bland andra Grossman och Mattick. Slutligen hävdar Marx i sin ”Kungen av Preussen” revolutionens sociala karaktär och förfäktar att dess politiska sida främst är upphävande.



Kritik av den politiska organiseringen: Inledning
Vi sökte i och med vårt förra nummer att inleda en lokalisering av oss själva – för oss själva och våra läsare – med hjälp av konceptet ”praktisk reflexivitet” (ledsagade av Marx’ första Feuerbachtes och den brittiske marxisten Richard Gunn). Med detta vårt sjunde nummer ämnar vi fortsätta detta lokaliseringsförsök – varför vi givit numret temat ”Kritik av den politiska organiseringen”.

Wildcat: Att reformera välfärdsstaten för att rädda kapitalismen: Medborgarlön och nya reformistiska illusioner
Medan den kapitalistiska staten vill motivera fler att utföra tillfälligt och dåligt betalt arbete, hävdar vissa vänstergrupper att de för en kampanj mot kapitalismen genom att kräva en ”medborgarlön”. Men förstår verkligen de som är vänligt inställda till medborgarlön vad som pågår?

Demokratin som kapitalets gemenskap: En provisorisk kritik av demokratin
Den samhällskraft som kan spränga kapitalet i bitar är inte upprättandet av demokratiska val- och beslutsmekanismer i produktionen, oavsett om de göder eller stryper kapitalet, men proletärernas vägran i dess rudimentära och mer utvecklade former.

Amadeo Bordiga: Ta över fabriken eller ta makten?
Vi vill inte att arbetarmassorna ska fästa sig vid idén att det enda de behöver göra för att ta över fabrikerna och göra sig av med kapitalisterna är att upprätta arbetarråd. Detta skulle sannerligen vara en farlig illusion.

Giacomo Marramao: Kristeorin och konstitueringsproblemet
Det är fortfarande en utbredd uppfattning att kristeorin och det kapitalistiska systemets sammanbrott är något som härstammar från den positivistiska förvrängningen av den ”Andra internationalens marxism”, och att den därför implicerar ett ideologiskt stöd för reformistisk politik.

”Men så snart som dess organiserande funktioner börjar och dess självändamål, dess själ framträder kastar socialismen sin politiska mask åt sidan.” – Karl Marx

Angreppets och undandragandets kommunism
Syftet med denna essä var ursprungligen att definiera kommuniseringen och den kommunistiska rörelsen, samt förklara varför vi såg kommunismen som identisk med proletariatets motsättning mot kapitalet. Detta förändrades under resans gång. För under tiden som arbetet med denna essä fortgick utvecklades våra perspektiv radikalt. Vi övergav helt och hållet marxismens mytologi om proletariatet.

Brevväxling mellan Gilles Dauvé och delar av riff-raff-redaktionen
Först reell och formell underordning. När började den reella? Efter 1918? Efter 1945? Efter 1960- och 1970-talet? Om vi har förstått folk som TC så började den reella underordningen (och allt som följer med: arbetarrörelsens slut och slutet för en möjlig arbetarledd kapitalism) först omkring 1980. Är det vad Marx menade i sitt opublicerade sjätte kapitel i Kapitalet band I och i Grundrisse?

J. Kellstadt: Anti-aktivismens nödvändighet och omöjlighet
Kanske innebär en genuin antiaktivism att vända sig mot specifika, vardagliga, pågående kamper. Hur gör de så kallade ”vanliga” arbetarna motstånd mot kapitalismen idag? Vilka möjligheter och nätverk finns redan idag i deras konkreta kamper? Ett sådant perspektiv kräver en teori som fungerar med ens praktik, en teori som kan tänka det ”subjektiva” och ”objektiva” samtidigt, och beakta deras ömsesidiga släktskap.

Marx/Engels-serie

Karl Marx: Kritiska randanmärkningar till artikeln ”Kungen av Preussen och socialreformen”. Av en preussare
Varje revolution upplöser samhällets gamla ordning; i så måtto är den social. Varje revolution störtar den gamla härskande makten; i så måtto är den politisk.



XHTML CSS