Kan proletariatet när det agerar strikt som klass avskaffa klasserna? Detta är den grundläggande frågan för all teoretisk reflexion. De arbetslösas och prekäras kamp under den franska vintern 1997−1998 definierade arbetslösheten och prekariteten som hjärtat i lönearbetet, dess potentiella svaghet kom från själva innehållet i klasskampen. Denna kamp tillät en förståelse av frågan som en praktisk fråga inom vår historiska horisont, som klasskampens riktning och insats i denna kampcykel. En klassaktivitet kan gå bortom klasserna. Med den omstrukturering som det kapitalistiska produktionssättet nu uppnått producerar proletariatet sitt vara, hela sin existens inom kapitalet, allt mer som en bekräftelse på att en proletär identitet inom kapitalets reproduktion inte är möjlig. Motsättningen mellan klasserna placerar sig på nivån av deras egen reproduktion, det som definierar proletariatets kapacitet att avskaffa kapitalet, att avskaffa sig självt. Denna kampcykel är således den praktiska lösningen på begränsningarna och motsättningarna i hela den förflutna klasskampshistorien, dvs. programmatismen: revolutionen som maktstegring och proletariatets affirmation och uppstigande till härskande klass, för att därefter negera sig självt.
Radikaldemokratismen och alternativismen är formaliseringen av alla begränsningar inom denna cykel. Innehållet i klassmotsättningen, kapitalets reproduktion, blev dynamiken och den inneboende begränsningen i proletariatets kamp. Arbetaridentitetens förfall ger oss inte en framtid av kapitalism med ett mänskligt ansikte, kritik av liberalismen, övertagandet av vårt arbete, vår omvärld och den medborgerliga verksamheten. Sökandet efter en proletär identitet och ett »proletärt program» gentemot kapitalet innebär endast att ge legitimitet åt kapitalets reproduktion där proletärerna skulle kunna ha kontrollen via en samhällsorganisation där de vore ledare. Det är således frågan om förhållandet mellan de nuvarande kamperna och revolutionen som ånyo måste ställas. Om revolutionen och kommunismen endast är verket av en klass inom det kapitalistiska produktionssättet, kan det inte längre vara överväxten av den vardagliga klasskampens riktning och revolutionen inte längre ett överskridande som produceras inom klassmotsättningens riktning, exploateringen. Den kommunistiska revolutionen är kommuniseringen av förhållandena mellan individer vilka produceras som omedelbart sociala. Bortom proletariatets affirmation är all kommunistisk teori som omformulerats mot de inneboende begränsningarna i denna kampcykel, radikaldemokratismen och alternativismens praktiker, men även mot alla teorier som sörjer programmatismen i namn av teoretisk humanism, kritik av själva arbetet eller av ekonomin.
Fondements critiques d'une theorie de la revolution (pdf, 2,4 MiB)
Förord
Kapitel 1 – En historisk uppochnedvändning. Arbetslösheten definierar lönearbetet
-
-
Avdelning 1 – En fråga om klasskamp
Avdelning 2 – En historisk dialektik
Första perioden
Andra perioden
Avdelning 3 – Tredje perioden, den nuvarande situationen
Ett allmänt förhållningssätt till omstruktureringen av förhållandet mellan proletariat och kapital
Arbetaridentitetens förstörelse
Arbetslöshet–osäkerhet: en ny definition av det avlönade arbetet
Kapitel 2 – Om de arbetslösas kamp mot den barocka /caducité/ exploateringen
Sektion 1 – De arbetslösas kamp i den nya kampcykeln
Avdelning 1 – Arbetslösheten är inte ett tecken på kapitalets föråldring
Avdelning 2 – Ny cykel – Proletariatet ifrågasätter sig självt
Sektion 2 – Om den proletära aktiviteten som ifrågasättande av sig själv
Avdelning 1 – Kapitalet som processerande motsättning
Avdelning 2 – De arbetslösa och osäkra arbetarna är inte ett avantgarde
Avdelning 3 – Kapitalet såsom processerande motsättning: grunden för kontrarevolutionen
Kapitel 3 – Det kapitalistiska produktionssättets reproduktion definierar arbetslösheten inom lönearbetet
Sektion 1 – Den barocka /caducité/ exploateringen – kapitalackumulationens dynamik
Avdelning 1 – Arbetslösheten har endast lönearbetet som horisont
Om arbete för alla
Kampen för anställning
Att återvinna vänstern
Medborgarlönen
Lönen: arbetets pris
Medborgarlönen: en kamp över om arbetskraftens bytesvärde
Medborgarlönen: ett samhällsprojekt
Medborgarlönen: avskaffandet av det kapitalistiska produktionssättet
Den sociala arbetaren mot kapitalet samhälleliga?
Lönen: tillägnelse av samhällelig rikedom
Illusioner om omfördelning
Behovens dynamik
Fritid på grundval av merarbete: en försvagning av exploateringen
Avdelning 2 – Medborgarlön – kapitalistklassens kamp över om lönen
Sektion 2 – Begränsningarna i de arbetslösas och osäkra arbetarnas kamp
Avdelning 1 – Arbetslösa och osäkra arbetare – en specifik social identitet
Identitetens konstruktion
Att lyfta socialbidrag: möjlighet och begränsning
Arbetslösa och osäkra arbetare: en ambivalent identitet
Avdelning 2 – Att agera som klass – en begränsning
Sektion 3 – Radikaldemokratismen – Från arbetstidsförändringen till alternativism
Avdelning 1 – En första ansats… Lönearbetet utan kapitalet
Avdelning 2 – En andra ansats… Att konstruera alternativ
Avdelning 3 – Om radikaldemokratismen i allmänhet
Kapitel 4 – De arbetslösas och osäkra arbetarnas kamp – Den revolutionära aktiviteten i den nya kampcykeln
Sektion 1 – Kritiken av arbetet i allmänhet och i de arbetslösas kamp i synnerhet
Avdelning 1 – Arbetet – intern bestämning av lönearbetet
Arbetskritikens marginalitet
Kritiken av lönearbetet blir kritiken av arbetet
Den reella subsumtionen och distinktionen mellan arbete och lönearbete
De arbetslösa och osäkra arbetarna producerar denna distinktion
Kritiken av arbetet: alternativ ideologi
Avdelning 2 – Från kritiken av arbetet till kommunismens innehåll
Avdelning 3 – Avslutning om kritiken av arbetet
Sektion 2 – Arbetslösas och osäkra arbetares kamp – ideologierna som baseras på kritiken av arbetet
Avdelning 1 – Arbetskritikens problematik i den nya kampcykeln
Avdelning 2 – Kritiken av arbetet – ett arv från en gammal kampcykel
Slutet på den gamla kampcykeln: självorganisering, arbetsvägran, proletariatets självnegation
Den förra kampcykelns begränsningar presenterar sig som dess verkliga överskridande, såsom “proletariatets självnegation” och “arbetsvägran”
Avdelning 3 – Proletariatets självnegation och kritiken av arbetet
La guerre sociale: människan är ett empiriskt bevis
Échanges et mouvement: den proletära individen
La banquise: den oemotståndliga tendensen mot en mänsklig gemenskap
Négation: från avskaffandet av arbetet till sökandet efter ett revolutionärt subjekt
Théorie communiste… proletariatet som bevis på alienationens nödvändighet
Bruno Astarian: teleologins triumf
Avdelning 4 – Den teoretiska humanismen och mysteriet med spekulativ konstruktion
Avdelning 5 – Socialisme ou Barbarie – Teorin om kommunismen utrotas som teorin om proletariatet
Kapitel 5 – Från kritiken av arbetet till överskridandet av programmatismen: en teoretisk övergång, Situationistiska internationalen
Sektion 1 – Definitionen av proletariatet – ett ömtåligt tillstånd av nåd
Avdelning 1 – Sociologi och/eller universalism
Avdelning 2 – Den gamla arbetarrörelsen och den nya revolutionära rörelsen – kritiken av vardagslivet
Avdelning 3 – Proletariatet som medvetandets klass – en renässans för programmatismen
-
Avdelning 1 – Det verkliga och dess förmörkelse [occultation]
Avdelning 2 – Skådespelssamhället – en självmotsägelse
Sektion 3 – Skådespelet och dess avskaffande – en objektiv historia om produktivkrafter
Avdelning 1 – SI:s grundläggande objektivism – den naturliga alienationen
Avdelning 2 – Slaget om materiella medel
Sektion 4 – Proletariatets negation och dess innehåll
Avdelning 1 – Arbetarråden
Avdelning 2 – Arbetets avskaffande och dess objektiva omständigheter – överskridandet/realisationen av konsten
Sektion 5 – Situationistiska internationalens kvarvarande charm
Kapitel 6 – Från ekonomins överskridande till kapitalets överskridande
Sektion 1 – Överskridandet i ekonomin utifrån arbetskritikens begrepp – alienation och förtryck
Avdelning 1 – Alienationen – kritiken av pengarna och varan
Avdelning 2 – Förtrycket
Sektion 2 – Den atomiserade individen – individ, klass, gemenskap
Avdelning 1 – Individens partikularitet atomiserade existens
Individ–samhälle: deras enhet är partikularitetens centrala element
Individens partikularitet, dess klasstillhörighet
Människan är alltid individ och gemenskap
Totaliteten som utgångspunkt, de antagonistiska klassernas gemenskap
Proletariat och gemenskap, samhällelig partikularitet som förutsättning
Avdelning 2 – Förtrycket som moment i exploateringen
-
-
Sektion 2 – Från nuvarande kamper till revolutionen
Avdelning 1 – Ett producerat överskridande
Avdelning 2 – Klasstillhörigheten blir en yttre begränsning
Sektion 3 – Kapitalets överskridande och kommunismens innehåll
Avdelning 1 – Revolutionen är kommuniseringen av samhället
Avdelning 2 – Vad göra?
Jag är osäker på “partikularitet”. Ska man verkligen skriva så eller är “atomisering” bättre?
Det kan man säkert göra. “L’individu particulier” har jag ju översatt med “Den atomiserade individen”, så “Individens atomiserade existens” eller något liknande borde funka som översättning på “La particularité de l’individu”.
Är inte den “sociala arbetaren” ett begrepp även i svenskan i både den autonomistiska traditionen och även i vissa av Marx verk?
Hos Marx känner jag det inte. Vad gäller den autonomistiska traditionen har vi fått en massa felöversatta begrepp därifrån när de passerat igenom engelskan. “Den sociala fabriken” till exempel, som ju ska vara “samhällsfabriken”. Jag är väldigt försiktig med “social”. Jag korrigerade nyss när du översatt biten om att kommunismen inte är en ny organisation och fördelning av “det sociala arbetet”. Här ska det helt säkert vara “det samhälleliga arbetet” eftersom det syftar på produktionens församhälleligande som Marx alltid trycker så hårt på. Googleresultaten från “sociala arbetaren” går till framförallt socialism.nu och motkraft.net där Negris “den sociala arbetaren” åsyftas. Det nya subjektet efter fordismen eller vad han nu ser det som... Man kanske kan fråga Roland om det begreppet.
Jag satt just och drömde lite om ifall man på lång sikt kunde ge ut Kritiska grunddrag till en revolutionsteori i en serie om fem delar med omkring 140 sidor i varje. Det skulle i så fall bli:
:o)
Tycker då hellre vi satsar på att ge ut något annat. TC finns redan tillräckligt av och vi har ju Parti & Utsida, samt en del andra projekt som kanske är av lite större vikt än att ge ut ännu en bok med fransmän?