Admin
Skapa ny sida Nyligen ändrat Index
Spår:
Visa sidan

Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

Länk till den här jämförelsesidan

Both sides previous revision Föregående version.
Nästa version. 		Föregående version.
sv:varan-vaerdet-och-kommunismen [2022/04/24 15:17]
eaustreum [2.3.3 Individuellt och samhälleligt värde] 		sv:varan-vaerdet-och-kommunismen [2022/07/25 21:07] (aktuell)
eaustreum isco88 -> isco08
Rad 77: Rad 77:
 nytto­egenskapen. Däremot kan ett bruksvärde räknas som högre eller lägre nytto­egenskapen. Däremot kan ett bruksvärde räknas som högre eller lägre
 be­­roende på i vilken grad andra bruksvärden (och därmed andra be­­roende på i vilken grad andra bruksvärden (och därmed andra
-arbets­pro­cesser) ingår i det som förutsättning.((Se MEGA II .3.1, s. 51+arbets­pro­cesser) ingår i det som förutsättning.((Se MEGA II.3.1, s. 51
 alternativt MECW 30, s. 58.)) alternativt MECW 30, s. 58.))
  
Rad 154: Rad 154:
 rock. Å andra sidan uttrycks värdet av 20 alnar linneväv i bruksvärdet hos rock. Å andra sidan uttrycks värdet av 20 alnar linneväv i bruksvärdet hos
 en annan god­­tycklig arbetsprodukt, en rock. Den senare är //olik// ur en annan god­­tycklig arbetsprodukt, en rock. Den senare är //olik// ur
-bruksvärdesynpunkt +bruksvärdesynpunkt men ändå utbytbar mot linneväven och därför 
-men ändå utbytbar mot linneväven och därför //likvärdig// eller +//likvärdig// eller //ekvivalent// med denna. Relationen uttrycker 
-//ekvivalent// med +säljarens vara, 20 alnar linneväv, som ett bestämt
-denna. Relationen uttrycker säljarens vara, 20 alnar linneväv, som ett bestämt+
 //rock­värde//; dess värde uppträder i rockskepnad. Detta kan låta mystiskt, men //rock­värde//; dess värde uppträder i rockskepnad. Detta kan låta mystiskt, men
 om vi ska bortse från prisformen tills vidare kan vi ännu inte säga att båda om vi ska bortse från prisformen tills vidare kan vi ännu inte säga att båda
Rad 165: Rad 164:
 för linneväven att den är något mer än bara linneväv, alltså ett nyttigt ting, för linneväven att den är något mer än bara linneväv, alltså ett nyttigt ting,
 blir det i formen av utbytbarhet mot rockar; något annat känner den inte till. blir det i formen av utbytbarhet mot rockar; något annat känner den inte till.
 +
 === 2.2.2 Utvecklad värdeform === === 2.2.2 Utvecklad värdeform ===
  
 I den enkla värdeformen uttrycktes linnevävsvärde men på ett otillräckligt I den enkla värdeformen uttrycktes linnevävsvärde men på ett otillräckligt
 sätt. Rockvärde är ju inte ett uttryck för värde eller utbytbarhet sätt. Rockvärde är ju inte ett uttryck för värde eller utbytbarhet
-//i allmänhet//  utan endast i relation till //en från den själv åtskild//+//i allmänhet// utan endast i relation till //en från den själv åtskild//
 men godtycklig vara.((Se ”Ergänzungen und Veränderungen zum ersten Band men godtycklig vara.((Se ”Ergänzungen und Veränderungen zum ersten Band
-des Kapitals”, i MEGA II .6, s. 25.)) Ge­nom att sätta linneväven i samma+des Kapitals”, i MEGA II.6, s. 25.)) Ge­nom att sätta linneväven i samma
 slags utbytesrelation till //alla andra bruks­­värden// övervinns denna slags utbytesrelation till //alla andra bruks­­värden// övervinns denna
 specifika otillräcklighet och en ny, utvecklad värde­form träder i dess specifika otillräcklighet och en ny, utvecklad värde­form träder i dess
Rad 209: Rad 209:
  
 Nu får rockar, te, kaffe osv. en //enkel// och dessutom //gemensam// Nu får rockar, te, kaffe osv. en //enkel// och dessutom //gemensam//
-värdegestalt – +värdegestalt – i form av linneväv. Det gäller visserligen inte för 
-i form av linneväv. Det gäller visserligen inte för linnevävens eget värde, +linnevävens eget värde, men linne­­­vävskroppen tjänar som värdespegel 
-men linne­­­vävskroppen tjänar som värdespegel åt alla andra +åt alla andra varor.((”I och med att varukroppen linnevävs naturform 
-varor.((”I och med att varukroppen linnevävs naturform gäller som +gäller som värdegestalt för alla andra varor, är den formen för deras 
-värdegestalt för alla andra varor, är den formen för deras likagällande +likagällande eller omedelbara utbytbarhet med varu­världens alla element. Linnevävens naturform är alltså samtidigt deras allmänna sam­häl­le­liga form.”
-eller omedelbara utbytbarhet med varu­världens alla element. Linnevävens naturform är alltså samtidigt deras allmänna sam­häl­le­liga form.”+
 //Supplement//, s. 102.)) Marx kallar den specifika roll som linneväven //Supplement//, s. 102.)) Marx kallar den specifika roll som linneväven
 här intar för //allmän ekvivalent//. här intar för //allmän ekvivalent//.
Rad 277: Rad 276:
 till förståendet av den allmänna ekvi­valentformen, alltså den allmänna till förståendet av den allmänna ekvi­valentformen, alltså den allmänna
 värdeformen överhuvud, form C . Denna form upp­löses tillbaka i form B, den värdeformen överhuvud, form C . Denna form upp­löses tillbaka i form B, den
-utvecklade värdeformen, vars konstituerande element är form A : 20 alnar+utvecklade värdeformen, vars konstituerande element är form A: 20 alnar
 linneväv = 1 rock eller //x// vara //A// = //y// vara //B//. Den enkla linneväv = 1 rock eller //x// vara //A// = //y// vara //B//. Den enkla
 varuformen är så­lunda grodden till penningformen.” K 1, s. 61.)) varuformen är så­lunda grodden till penningformen.” K 1, s. 61.))
Rad 299: Rad 298:
 trots att denna arbetskvantitet uppenbarligen kan ändra sig för någon av trots att denna arbetskvantitet uppenbarligen kan ändra sig för någon av
 dem. Om till exempel vara A stiger i värde innebär det endast att //värdet dem. Om till exempel vara A stiger i värde innebär det endast att //värdet
-upp­skattas// i utbyte mot B , C och så vidare i nya proportioner.((A.a., s. 316.))+upp­skattas// i utbyte mot B, C och så vidare i nya proportioner.((A.a., s. 316.))
 Men, svarar Marx, Men, svarar Marx,
  
-> Att //uppskatta// värdet av A , en bok till exempel, i B , kol, och C , vin [måste inne­bära att] A , B , C som //värde// är något annat än deras existens som böcker, kol eller vin. När man uppskattar A :s värde i B måste A ha ett värde oberoende av uppskattningen av detta värde i B , och båda måste vara lika med ett tredje ting som uttrycks i dem båda.((Ibid. Min övers.))+> Att //uppskatta// värdet av A, en bok till exempel, i B, kol, och C, vin [måste inne­bära att] A, B, C som //värde// är något annat än deras existens som böcker, kol eller vin. När man uppskattar A:s värde i B måste A ha ett värde oberoende av uppskattningen av detta värde i B, och båda måste vara lika med ett tredje ting som uttrycks i dem båda.((Ibid. Min övers.))
  
 Varuvärdet, fortsätter Marx, är förresten inte absolut utan Varuvärdet, fortsätter Marx, är förresten inte absolut utan
  
 > relativt till en sådan grad att när den arbetstid som krävs för dess reproduktion änd­ras så ändras värdet fastän den arbetstid som varan faktiskt innehåller för­blir oförändrad.((Ibid. Min övers. Marx syftar > relativt till en sådan grad att när den arbetstid som krävs för dess reproduktion änd­ras så ändras värdet fastän den arbetstid som varan faktiskt innehåller för­blir oförändrad.((Ibid. Min övers. Marx syftar
-här på den enskilda varan. Vad en sådan ”faktiskt innehåller”, både vad gäller arbetets +här på den enskilda varan. Vad en sådan ”faktiskt innehåller”, både vad 
-avtryck i varukroppen och den arbetstid som verkligen gick åt när den producerades, +gäller arbetets avtryck i varukroppen och den arbetstid som verkligen gick 
-kan inte ändra sig så länge bruksvärdet förblir oförändrat. Om den för det aktuella +åt när den producerades, kan inte ändra sig så länge bruksvärdet förblir 
-varuslaget //nödvändiga// arbetstiden ändras så kommer //värdet// att ändras, efter­ +oförändrat. Om den för det aktuella varuslaget //nödvändiga// arbetstiden 
-som medelvärdet av samtliga varor nu //faktiskt innehåller// en annan mängd arbete. +ändras så kommer //värdet// att ändras, efter­ som medelvärdet av samtliga 
-Se 2.3.3 nedan.))+varor nu //faktiskt innehåller// en annan mängd arbete. Se 2.3.3 nedan.))
  
 Marx ansluter sig alltså, om än kritiskt, till den tradition som menar att Marx ansluter sig alltså, om än kritiskt, till den tradition som menar att
-värde­storleken eller de proportioner i vilka varor byts mot varandra beror på +värde­storleken eller de proportioner i vilka varor byts mot varandra beror 
-den nöd­vändiga arbetskvantiteten.((Rättare sagt den arbetstid som vid varje tidpunkt +på den nöd­vändiga arbetskvantiteten.((Rättare sagt den arbetstid som vid 
-i genomsnitt går åt för att producera en +varje tidpunkt i genomsnitt går åt för att producera en ny vara.)) Men hur 
-ny vara.)) Men hur kan A , en bok, vara ekvivalent +kan A, en bok, vara ekvivalent med B, en viss mängd kol, genom förhållandet 
-med B , en viss mängd kol, genom förhållandet till ett arbete som är //lika//, +till ett arbete som är //lika//, när vi vet att det är kvalitativt //olika// 
-när vi vet att det är kvalitativt //olika// arbeten som producerar varukropparna +arbeten som producerar varukropparna böcker respektive kol?
-böcker respektive kol?+
  
 Vi har sett (2.2) att nyttoföremål skapas av produktivt arbete. Ur denna Vi har sett (2.2) att nyttoföremål skapas av produktivt arbete. Ur denna
Rad 327: Rad 325:
 och gott ”nyttigt”.((K 1, s. 37. Sådana sysslor som //inte bidrar// till själva och gott ”nyttigt”.((K 1, s. 37. Sådana sysslor som //inte bidrar// till själva
 bruksvärdet är //inte// produktiva, till ex­empel att växla pengar eller att sköta bruksvärdet är //inte// produktiva, till ex­empel att växla pengar eller att sköta
-bokföringen, men inte +bokföringen, men inte heller lagerhållning som skyd­dar bruksvärden från 
-heller lagerhållning som skyd­dar bruksvärden från naturkrafternas skadliga inverkan. +naturkrafternas skadliga inverkan. Jfr //Karl Marx, Kapitalet. Andra boken// 
-Jfr //Karl Marx, Kapitalet. Andra boken// (Lund 1971) (hädanefter K 2), s. 125ff; +(Lund 1971) (hädanefter K 2), s. 125ff; MEGA II.12, s. 108ff.)) //Bruksvärdet// 
-MEGA II .12, s. 108ff.)) //Bruksvärdet// är dock skilt från //värdet// och varukroppen+är dock skilt från //värdet// och varukroppen
 som sådan kan inte betraktas som ekvivalent med vare sig pengar eller något som sådan kan inte betraktas som ekvivalent med vare sig pengar eller något
 annat varuslag. Den kvalitativa olikheten i det arbete som har skapat dem är annat varuslag. Den kvalitativa olikheten i det arbete som har skapat dem är
-således ett existensvillkor för själva varuutbytet.((”Rock bytes inte mot rock, ett +således ett existensvillkor för själva varuutbytet.((”Rock bytes inte mot rock, 
-bruksvärde inte mot samma bruksvärde.” Ibid.))+ett bruksvärde inte mot samma bruksvärde.” Ibid.))
  
 > I ett samhälle, vars produkter allmänt antar formen av varor, dvs. i ett sam­hälle av varuproducenter, utvecklas denna kvalitativa skillnad mellan nyt­tiga arbeten, vilka – inbördes oavhängiga – bedrivs som privatföretag av själv­ ständiga producenter, till ett vittförgrenat system, till en samhällelig arbets­delning.((Ibid.)) > I ett samhälle, vars produkter allmänt antar formen av varor, dvs. i ett sam­hälle av varuproducenter, utvecklas denna kvalitativa skillnad mellan nyt­tiga arbeten, vilka – inbördes oavhängiga – bedrivs som privatföretag av själv­ ständiga producenter, till ett vittförgrenat system, till en samhällelig arbets­delning.((Ibid.))
Rad 372: Rad 370:
 som faktiskt används, och kan därför inte i sig utgöra det gemensamma tredje (se Michael som faktiskt används, och kan därför inte i sig utgöra det gemensamma tredje (se Michael
 Heinrich,// Wie das Marxsche Kapital lesen? Leseanleitung und Kommentar zum Anfang des Heinrich,// Wie das Marxsche Kapital lesen? Leseanleitung und Kommentar zum Anfang des
-Kapital. Teil 1//, Stuttgart 2009, s. 95). Mänskligt arbete rätt och slätt måste så­ledes vara en +Kapital. Teil 1//, Stuttgart 2009, s. 95). Mänskligt arbete rätt och slätt måste 
-abstraktion också från specifika fysiologiska processer.)) Tvärtom ”fastställs [dessa] genom en +så­ledes vara en abstraktion också från specifika fysiologiska processer.)) Tvärtom 
-sam­hällelig process bakom ryggen på producenterna, och förefaller dem där­för +”fastställs [dessa] genom en sam­hällelig process bakom ryggen på producenterna, och 
-bestämda av traditionen.”((//Supplement//, s. 43.)) Och inte vilken samhällelig process som helst:+förefaller dem där­för bestämda av traditionen.”((//Supplement//, s. 43.)) Och inte 
 +vilken samhällelig process som helst:
  
-> Likheten mellan diametralt skilda arbeten kan endast bestå i en abstrak­tion från deras verkliga olikhet, genom att reducera dem till deras gemen­samma kar­ak­tär såsom utgivande av mänsklig kraft, mänskligt arbete i allmän­het, och det är endast utbytet som åstadkommer denna reduktion genom att sam­man­föra och likställa vitt skilda arbetsprodukter.((//Le Capital. Traduction de M.J.Roy, entièrement revisée par l’auteur. Paris 1872 – 1875//, MEGA +> Likheten mellan diametralt skilda arbeten kan endast bestå i en abstrak­tion från deras verkliga olikhet, genom att reducera dem till deras gemen­samma kar­ak­tär såsom utgivande av mänsklig kraft, mänskligt arbete i allmän­het, och det är endast utbytet som åstadkommer denna reduktion genom att sam­man­föra och likställa vitt skilda arbetsprodukter.((//Le Capital. Traduction de M.J.Roy, entièrement revisée par l’auteur. Paris 1872–1875//, MEGA II.7, s. 55 alternativt ”Ergänzungen und Veränderungen” i MEGA II.6, s. 41. Min övers.))
-II .7, s. 55 alternativt ”Ergänzungen und Veränderungen” i MEGA II .6, s. 41. Min övers.))+
  
 === 2.3.2 Arbetets mått och dubbelkaraktär === === 2.3.2 Arbetets mått och dubbelkaraktär ===
Rad 389: Rad 387:
 het­er som är lämpliga för dessa – //stycken// rockar, //alnar// linneväv, het­er som är lämpliga för dessa – //stycken// rockar, //alnar// linneväv,
 //ton// järn, //uns// guld och så vidare. Om en av kropparna, till //ton// järn, //uns// guld och så vidare. Om en av kropparna, till
-exempel guld, intar ställningen +exempel guld, intar ställningen som allmän ekvivalent så kan alla varuvärden 
-som allmän ekvivalent så kan alla varuvärden uttryckas i bestämda fysiska +uttryckas i bestämda fysiska kvanti­teter av ett och samma material. Pengarnas 
-kvanti­teter av ett och samma material. Pengarnas värde är föremålslig­gjort +värde är föremålslig­gjort arbete men inte arbetet självt. Hur mäts det senare?
-arbete men inte arbetet självt. Hur mäts det senare?+
  
 > Arbetskvantiteten själv mäts med sin utsträckning i tiden, och arbetstiden i sin tur har sitt mått i bestämda tidsenheter som timme, dag o.s.v.((//Supplement//, s. 36.)) > Arbetskvantiteten själv mäts med sin utsträckning i tiden, och arbetstiden i sin tur har sitt mått i bestämda tidsenheter som timme, dag o.s.v.((//Supplement//, s. 36.))
Rad 402: Rad 399:
 difficult to ascertain the proportion between two different sorts of labour. difficult to ascertain the proportion between two different sorts of labour.
 The time spent in two different sorts of work will not always alone determine The time spent in two different sorts of work will not always alone determine
-this proportion. The different degrees of hardship endured, and of ingenuity exercised, must likewise be taken into account. There may be more labour in an hour’s hard work than in two hour’s easy business; or in an hour’s application +this proportion. The different degrees of hardship endured, and of 
-to a trade which it cost ten years’ labour to learn, than in a month’s industry +ingenuity exercised, must likewise be taken into account. There may be more 
-at an ordinary and obvious employment. But it is not easy to find any +labour in an hour’s hard work than in two hour’s easy business; or in an 
-accurate measure either of hardship or ingenuity.” Adam Smith, +hour’s application to a trade which it cost ten years’ labour to learn, 
-//The Wealth of Nations// (New York 1991), s. 27.)) Marx lyfte själv +than in a month’s industry at an ordinary and obvious employment. But it 
-fram som ett av sina viktigaste bidrag att han kritiskt påvisat //arbetets +is not easy to find any accurate measure either of hardship or ingenuity.” 
-dubbel­ka­rak­tär//, att det som i varan uppträder som //dubbelform// – +Adam Smith, //The Wealth of Nations// (New York 1991), s. 27.)) Marx lyfte 
-bruksvärde och bytes­värde – representeras av å ena sidan ett konkret nyttigt+själv fram som ett av sina viktigaste bidrag att han kritiskt påvisat 
 +//arbetets dubbel­ka­rak­tär//, att det som i varan uppträder som //dubbelform// 
 +– bruksvärde och bytes­värde – representeras av å ena sidan ett konkret nyttigt
 arbete och å andra sidan ett abstrakt värdebildande arbete, alltså två arbete och å andra sidan ett abstrakt värdebildande arbete, alltså två
 aspekter av ett och sam­ma arbete.((Jfr //Supplement//, s. 38ff, K 1, s. 36–42, aspekter av ett och sam­ma arbete.((Jfr //Supplement//, s. 38ff, K 1, s. 36–42,
 //Le Capital//, s. 25ff.))) Men ett sådant arbete är självt en abstraktion //Le Capital//, s. 25ff.))) Men ett sådant arbete är självt en abstraktion
 – //enkelt ge­nom­snitts­arbete// ”vars karaktär förvisso växlar i olika länder – //enkelt ge­nom­snitts­arbete// ”vars karaktär förvisso växlar i olika länder
-och kultur­epo­ker +och kultur­epo­ker men som i ett förhandenvarande samhälle är 
-men som i ett förhandenvarande samhälle är givet.”((//Supplement//, s. 35. Smith +givet.”((//Supplement//, s. 35. Smith ansåg tvärtom att arbetet är lika och 
-ansåg tvärtom att arbetet är lika och jämförbart mellan vitt+jämförbart mellan vitt
 skilda tidsepoker. Jfr //The Wealth of Nations//, s. 31f.)) Enkelt arbete (Marx skilda tidsepoker. Jfr //The Wealth of Nations//, s. 31f.)) Enkelt arbete (Marx
 hän­visar explicit till engelskans //unskilled labour//) kan utföras med en­dast hän­visar explicit till engelskans //unskilled labour//) kan utföras med en­dast
 grund­läggande färdigheter.((”Reklamutdelare, handpaketerare och köksbiträden är grund­läggande färdigheter.((”Reklamutdelare, handpaketerare och köksbiträden är
 exempel på jobb som kategoriseras som enkla” ([[https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/sysselsattning/lagkvalificerade exempel på jobb som kategoriseras som enkla” ([[https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/sysselsattning/lagkvalificerade
--jobb-internationellt]]) enligt ISCO-88-systemet och de utgjorde år 2020 endast 4,3 +-jobb-internationellt]]) enligt ISCO-08-systemet och de utgjorde år 2020 endast 4,3 
-pro­cent av alla arbeten i Sverige. Se även https://www.ilo.org/public/english/bureau/stat/isco/ +pro­cent av alla arbeten i Sverige. Se även https://www.ilo.org/public/english/bureau/stat/isco/isco08)) Vidare antas arbetet utföras med genom­snit­tlig
-isco08)) Vidare antas arbetet utföras med genom­snit­tlig+
 in­tensitet. Det som utförs med en högre eller lägre intensitet måste in­tensitet. Det som utförs med en högre eller lägre intensitet måste
 multi­pli­ceras med en faktor för att omvandlas till enkelt arbete. En multi­pli­ceras med en faktor för att omvandlas till enkelt arbete. En
Rad 435: Rad 433:
  
 Olika sorters arbeten skiljer sig även åt i //komplexitet//, vilket kan Olika sorters arbeten skiljer sig även åt i //komplexitet//, vilket kan
-yttra sig +yttra sig på olika sätt. Om vi tar en skräddarverkstad som exempel kan vi 
-på olika sätt. Om vi tar en skräddarverkstad som exempel kan vi anta att en +anta att en del av arbetet utförs av lärlingar, en annan av gesäller och en 
-del av arbetet utförs av lärlingar, en annan av gesäller och en tredje av +tredje av skräd­dar­mästaren själv. Även om alla arbetar lika hårt kommer 
-skräd­dar­mästaren själv. Även om alla arbetar lika hårt kommer gesällerna, som +gesällerna, som är fullärda i yrket, att i genomsnitt få mer gjort än 
-är fullärda i yrket, att i genomsnitt få mer gjort än lärlingarna på samma +lärlingarna på samma tid och mästaren sannolikt ännu mer. När skillnader 
-tid och mästaren sannolikt ännu mer. När skillnader i arbetsprestation inte +i arbetsprestation inte beror på arbetsbesparande teknik utan som här 
-beror på arbetsbesparande teknik utan som här yrkesskicklighet är effekten +yrkesskicklighet är effekten den­samma som om arbetet utfördes med olika 
-den­samma som om arbetet utfördes med olika intensitet. Det finns dock +intensitet. Det finns dock sys­slor som varken lärlingen eller gesällen 
-sys­slor som varken lärlingen eller gesällen utan endast skräddarmästaren //kan// +utan endast skräddarmästaren //kan// ut­föra. Så länge dessa utgör 
-ut­föra. Så länge dessa utgör //nödvändigt arbete// kommer det att finnas behov +//nödvändigt arbete// kommer det att finnas behov av särskilt kvalificerad 
-av särskilt kvalificerad arbetskraft.+arbetskraft.
  
 Utbildning eller erfarenhet som bidrar till ett högre produktionsresultat Utbildning eller erfarenhet som bidrar till ett högre produktionsresultat
 ger så att säga mer arbete per timma, men endast om arbetskraften utnyttjas ger så att säga mer arbete per timma, men endast om arbetskraften utnyttjas
 ända­målsenligt.((Se K 1, s. 170f. En skräddarmästare skapar mer värde i sin ända­målsenligt.((Se K 1, s. 170f. En skräddarmästare skapar mer värde i sin
-roll som just skräddarmästare men inte som handpaketerare.)) Så lärlingen, gesällen och skräddarmästaren tar inte blott+roll som just skräddarmästare men inte som handpaketerare.)) Så lärlingen, 
 +gesällen och skräddarmästaren tar inte blott
 emot olika hög ersättning utan de //skapar// även //olika mycket värde// under emot olika hög ersättning utan de //skapar// även //olika mycket värde// under
-samma +samma tid. Så kallat kvalificerad arbetskraft som kan utföra //komplext arbete// 
-tid. Så kallat kvalificerad arbetskraft som kan utföra //komplext arbete// har ett +har ett hög­re, förädlat //bruksvärde//, liksom döda ting kan ha det (rostfritt 
-hög­re, förädlat //bruksvärde//, liksom döda ting kan ha det (rostfritt kontra +kontra van­ligt stål till exempel), och om dess särskilda egenskaper är samhälleligt
-van­ligt stål till exempel), och om dess särskilda egenskaper är samhälleligt+
 nöd­vändiga måste allt det arbete som är samhälleligt nödvändigt för dess nöd­vändiga måste allt det arbete som är samhälleligt nödvändigt för dess
 re­pro­duktion inräknas i dess värde.((Se //Grundrisse//, s. 128f.)) När det gäller re­pro­duktion inräknas i dess värde.((Se //Grundrisse//, s. 128f.)) När det gäller
-priset på arbetskraft speci­fikt, +priset på arbetskraft speci­fikt, måste lönen räcka till mat, husrum, kläder och 
-måste lönen räcka till mat, husrum, kläder och andra utgifter som är +andra utgifter som är nöd­vändiga för att kunna utföra arbete av ett särskilt slag, 
-nöd­vändiga för att kunna utföra arbete av ett särskilt slag, men den måste även +men den måste även räcka till produktionen av arbetarens ersättare.((Se K 1, s. 
-räcka till produktionen av arbetarens ersättare.((Se K 1, s. 148 och MEGA II.3.1, +148 och MEGA II.3.1, s. 37–44 alternativt MECW 30, s. 42–50. En viktig an­led­ning 
-s. 37–44 alternativt MECW 30, s. 42–50. En viktig an­led­ning till att kvalificerad +till att kvalificerad arbetskraft erhåller en lägre penninglön i Sverige än i 
-arbetskraft erhåller en lägre penninglön i Sverige än i andra ut­­vecklade länder, +andra ut­­vecklade länder, USA till exempel, är att utbildning och sjukvård är 
-USA till exempel, är att utbildning och sjukvård är skattefinansierade.))+skattefinansierade.)) 
 === 2.3.3 Individuellt och samhälleligt värde === === 2.3.3 Individuellt och samhälleligt värde ===
  
Rad 545: Rad 544:
 antalet artiklar, alltså den mängd arbete som det i genomsnitt kostar samhället antalet artiklar, alltså den mängd arbete som det i genomsnitt kostar samhället
 att fram­bringa den aktuella varan.// att fram­bringa den aktuella varan.//
- 
  
  
Rad 580: Rad 578:
 (pengar per timma) har fått namnet MELT (Monetary Expression of Labour Time) (pengar per timma) har fått namnet MELT (Monetary Expression of Labour Time)
 och blivit en populär metod för att konvertera mellan pengar och arbetstid. och blivit en populär metod för att konvertera mellan pengar och arbetstid.
-”Multiplying labor-time figures by the MELT , we get dollar figures; dividing +”Multiplying labor-time figures by the MELT, we get dollar figures; dividing 
-dollar figures by the MELT , we get labor-time figures.” Andrew Kliman,+dollar figures by the MELT, we get labor-time figures.” Andrew Kliman,
 //Reclaiming Marx’s Capital//, s. 25f.)) //Reclaiming Marx’s Capital//, s. 25f.))
  
 Om vi antar att de tre producenterna representerar rockproduktions­vill­kor­en Om vi antar att de tre producenterna representerar rockproduktions­vill­kor­en
 inom ett samhälle så återspeglas dessa helt i varuvärdet. Samhälle­ligt inom ett samhälle så återspeglas dessa helt i varuvärdet. Samhälle­ligt
-nöd­­vän­digt arbete kan då härledas från den teknologiska nivån.+nöd­­vän­digt arbete kan då härledas från den teknologiska nivån. Detta 
 +per­­spek­tiv blir dock otillräckligt om man antar att producenterna säljer sin 
 +pro­dukt på ol­ika marknader. Låt oss anta att producent III – allt annat 
 +lika – drar undan sina rockar från hemmamarknaden och exporterar dem till 
 +en mark­­nad i ut­landet. Nu kommer samma mängd arbetsgelé att så att säga 
 +rin­na ner i två rock­­former istället för en – en i produktionslandet och 
 +en i ut­lan­det. Vad kom­mer att hända med varuvärdet i det förra fallet? 
 +Svaret följer av att ta medelvärdet av I och II: (2,08 + 1,98) / 2 = 2,03. 
 +Det stiger alltså med 1,5 pro­cent.((Marknadspriset stiger sannolikt ännu mer, 
 +p.g.a. obalansen mellan tillgång och efter­frågan, vilket vi av utrymmesskäl 
 +inte kan gå in på här.)) 
 +I det senare fallet bestäms varuvärdet av III tillsammans med alla 
 +andra rockproducenter som //säljer till// den utländska marknaden. Skulle III 
 +här vara ensam bestäms rockvärdet helt och fullt av dess individuella värde, 
 +det vill säga 1,94. Det kan alltså inte vara så att varuvärdet bestäms före eller 
 +obe­ro­ende av det samhälleliga sammanhang i vilket artiklarna uppträder på 
 +mark­na­den, utan både produktion och cirkulation utövar ett inflytande på 
 +värde­­storleken.((Andrew Kliman har i olika sammanhang förnekat marknadens 
 +betydelse för varuvärdets be­stämning och argumenterat för att endast priset 
 +kan påverkas. Se t.ex. ”On Capitalism’s Historical Specificity and Price 
 +Determination”, //Critique of political economy//, vol. 1, sep­tem­ber 2011.)) 
 ==== 2.4 Produktion och omfördelning av mervärde ==== ==== 2.4 Produktion och omfördelning av mervärde ====
 +
 +Efter att ha undersökt individuellt och samhälleligt värde ska vi titta närmare
 +på den enskilda varans komponenter med hänsyn till fördelningen mellan
 +betalt och obetalt arbete, liksom det senares omfördelning med avseende på
 +olika egendomsformer.
 +
 +Ett enskilt kapitals livscykel beskrivs bäst utifrån penningkapitalets krets­
 +lopp, G – W – G′, det vill säga från det att en summa pengar (G) investeras
 +i varorna produktionsmedel och arbetskraft (W) tills ett penningvärde (G′)
 +rea­­liseras som är större än det satsade beloppet. Om värdet inte blev större
 +vore det irrationellt att omvandla pengarna till produktionsmedel i och med
 +att produkten tas fram för att säljas. Avkastning från kapital kommer av mer­
 +värde, men kallas i denna specifika form profit.((Profiten delar upp sig
 +i penningränta och företagarvinst och den senare kategorin i indu­stri­­profit
 +och kommersiell profit. Se Karl Marx, //Kapitalet. Tredje boken//
 +(Staffanstorp 1973) (hädanefter K 3), avdelning 4 och 5. I samtliga exempel
 +antar vi för enkelhets skull att profit är lika med industriprofit och att
 +det satsade kapitalet är företagsägarens eget.))
 +
 +Vi fortsätter att använda rockbranschen och producenterna I–III som
 +exempel. I det följande utgår vi från tabell 1 (2.3.3) men skapar en ny
 +kate­gori­indelning. Produktens värde (det individuella och samhälleliga)
 +be­tecknas //w//. Allt dött arbete representeras under kategorin konstant kapital,
 +//c//, och allt levande under nyvärde, //n//. Det senare delas sedan upp i
 +en betald del – variabelt kapital, //v// – och två kategorier som
 +representerar den obetalda del­en – producerat mervärde, //m//, och
 +realiserad profit, //p//. Vi antar här också för­­­hållanden där profitens
 +andel av både den enskilda varans värde och pris
 +kvanti­­tativt sammanfaller med mervärdets.((Vi antar att branschens
 +kapitalsammansättning, dvs. kostnadsfördelningen mellan arbets­kraft
 +och produktionsmedel, sammanfaller med totalkapitalets sammansättning
 +liksom att alla kapital slår om under samma tidsrymd. Det senare medför
 +att skillnaderna i av­skriv­ningskostnader (ovan betecknat ”verktygsslitage”)
 +enbart representerar olika ef­fekti­vitetsgrad i det fasta kapitalets
 +användning.)) Summan av //c// och //v//
 +i en vara kal­las kostnadspris, //k//, och representerar det belopp som
 +den enskilda artikeln har kostat kapitalisten.((Se K 3, kapitel 1. Summan
 +av //c// och //v// som satsat kapital brukar betecknas //C//. I samtliga
 +exempel sammanfaller //C// och //k// kvantitativt, men det är bra att
 +vara medveten om skil­lna­den.))
 +
 +Mer­värdekvoten, //m/v//, antas vara 50 procent och uttrycker att
 +arbets­vill­­­koren är likvärdiga hos de tre producenterna. Arbetarna behåller
 +två tredje­­­ de­lar av det individuellt producerade nyvärdet. Profiten, //p//,
 +bestäms av för­­sälj­nings­priset, vilket sammanfaller med varuvärdet 2 pund
 +sterling, mi­nus kost­nadspriset, //k//.
 +
 +^ Tabell 2. Rockvärdets komponenter (pund sterling) ^^^^^
 +^ Komponent          ^     I^    II^   III^  Medelvärde^
 +| //w//              |  2,08|  1,98|  1,94|        2,00|
 +| //c//              |  1,29|  1,18|  1,18|        1,22|
 +| //v//              |  0,53|  0,53|  0,51|        0,52|
 +| //k//              |  1,82|  1,71|  1,69|        1,74|
 +| //n//              |  0,79|  0,80|  0,76|        0,78|
 +| //m//              |  0,26|  0,27|  0,25|        0,26|
 +| //p//              |  0,18|  0,29|  0,31|        0,26|
 +
 +Från tabell 1 framgick att producent I ”plockar ut” ett mindre värde än vad
 +den ”stoppar in” medan det omvända gäller för producent II och III. Från
 +tabell 2 blir det tydligt hur I trots det kan realisera ett mervärde i form av
 +profit eftersom //k// understiger försäljningspriset. Profitkvoten, //p /
 +(c + v)//, för de tre producenterna är ca 10, 17 och 19 procent
 +(15 i genomsnitt).
 +
 +Under oförändrade produktionsvillkor och med bibehållen efter­frågan
 +skulle detta förhållande kunna reproduceras år ut och år in, men som fram­
 +går av varukategorin själv så gynnas (missgynnas) de producenter som bi­drar
 +med en relativt liten (stor) mängd värdebildande arbete per artikel när de
 +säljer den till det högre (lägre) samhälleliga värdet. De som är relativt
 +slös­aktiga med arbete riskerar dessutom en devalvering av sitt kapital, för
 +om för­säljnings­priset skulle understiga kostnadspriset saknas medel till
 +såväl kapi­talistens individuella konsumtion som till att betala hela
 +kostnaden för pro­duk­tionsmedel och löner. Vid avsaknad av en reservfond
 +räcker en till­fällig pris­­­höjning för någon insatsvara för att det enskilda
 +kapitalet omedelbart ska krym­pa, och som redan nämnts försvinner
 +produktionens syfte om profi­ten ute­blir. Det finns därför ett dubbelt
 +intresse hos varje varuproducent av att //minska den nödvändiga
 +arbetstiden//. Det sker bland annat genom att de effektivare
 +producenternas metoder anammas av de övriga samt genom forsk­ning och
 +utveckling av helt nya sätt att minska det nödvändiga arbetet.
 +I normalfallet leder det till en utjämning av skillnaderna i
 +produktions­villkor men de elimineras inte helt.
 +
 +Vi ska nu titta på ett exempel där en ny kategori av obetalt arbete kommer
 +till uttryck i den enskilda varans pris – //jordränta//. Den uppstår när
 +existensen av naturliga monopol bevarar skillnaderna i produktionsvillkor
 +över tid. Det krävs såväl dött som levande arbete för att odla vete till
 +exempel, men viss jordbruksmark ger en mycket högre avkastning vid
 +lika arbetsinsats än annan. Detsamma gäller vid gruvdrift, oljeutvinning
 +m.m.((Se K 3, avdelning 2 och 6 samt MEGA II.3.3, s. 673–813, 880–968
 +alternativt MECW 31, s. 250–389, 457–551.))
 +
 +Om efterfrågan är tillräckligt stor kan jordbruksmark av också mycket låg
 +bör­dighet brukas kommersiellt. Det genomsnittliga varupriset hamnar då
 +nära det individuella värdet hos den producent som har lägst avkastning per
 +arbets­­insats. Så länge denna jord behövs för att täcka marknadens //hela//
 +efter­frågan på vete – det vill säga kompletterar utbudet från de övriga
 +jordarnas – kommer det nödvändiga arbetet hos den producent som arrenderar
 +just denna att sätta ett golv för hur lågt priset kan sjunka.((Kapitalister
 +förväntar sig en genomsnittlig profit från sin investering. När profiten
 +är låg migre­rar kapitalet till branscher där den är högre vilket jämnar
 +ut profitkvoten. Det gäller även för kapitalister verksamma inom
 +jordbruket.)) Detta golv höjs sedan upp ett snäpp av jordägaren som inte
 +har något intresse av att låta kapi­­­talisten bruka den gratis. Övriga
 +jordägare kan sedan avtvinga precis så mycket jordränta av sina respektive
 +producenter att de senare endast gör en normal vinst (genomsnittsprofit).
 +
 +Vi antog ovan (2.2.4) att //värdet// av 1 quarter vete är 2 pund sterling
 +och be­håller det i vårt nästa exempel, men säger också att //priset// ligger
 +på 3 pund. Vi antar också samma förhållande mellan dött och levande arbete
 +som för rocken men utökar de individuella skill­na­­der­na. De individuella
 +pro­ducenternas profit antas inte längre bero på deras relativa skicklighet i att
 +hus­hålla med arbete utan av den //allmänna profit­­­kvoten//. Den senare tas
 +fram genom att divi­dera mervärdet med det sats­ade kapitalet i hela
 +samhälls­eko­no­min, //m / (c + v)//. Eftersom vi antar samma förhållande mellan
 +//c// och //v// som i rock­branschen och denna råkar stå som representant
 +för genomsnittliga pro­duktionsförhållanden vet vi att den allmänna
 +profitkvoten är 15 procent. Kapi­talisternas individuella profit beräknar
 +vi nu genom att multiplicera det individuellt satsade kapitalet med den
 +allmänna profitkvoten, det vill säga
 +
 +> //p = (c + v) • (m / (c + v)).//
 +
 +Produktionspriset, //P//, är det pris till vilket varan måste säljas för
 +att både ersätta pro­­­duktionsmedlen och arbetskraften och generera en
 +genomsnittsprofit, alltså //c// + //v// + //p//. Jordräntan, //r//,
 +bestäms slutligen av varupriset (3 pund) minus //P//.
 +
 +^ Tabell 3. Veteprisets komponenter (pund sterling) ^^^^^
 +^ Komponent          ^     I^    II^   III^  Medelvärde^
 +| //w//              |  2,95|  1,80|  1,25|        2,00|
 +| //c//              |  1,66|  1,00|  0,99|        1,22|
 +| //v//              |  0,86|  0,53|  0,17|        0,52|
 +| //k//              |  2,52|  1,53|  1,16|        1,74|
 +| //n//              |  1,29|  0,80|  0,26|        0,78|
 +| //m//              |  0,43|  0,27|  0,09|        0,26|
 +| //p//              |  0,38|  0,23|  0,17|        0,26|
 +| //P//              |  2,90|  1,76|  1,34|        2,00|
 +| //r//              |  0,10|  1,24|  1,66|        1,00|
 +
 +Jordbruksproducenterna I–III gör alla 15 procent vinst på sina respektive
 +in­­­vesteringar, som kommer från obetalt arbete. Jordräntekvoten, //r / (c + v)//,
 +vi­sar att själva ägandet av de tre jordbruksmarkerna ger ca 4, 80 re­spek­tive
 +143 procent avkastning från andras satsade kapital (58 procent i
 +genom­snitt).((Jordägare kan vara kapitalister på samma gång och så att
 +säga arrendera ut jorden till sig själ­va, men det upplöser inte skillnaden
 +i egendomsform.)) Det i branschen producerade värdet är precis tillräckligt
 +för att ge löne­arbetare och kapitalister en normal inkomst. Jordräntan
 +måste därför (i det här exemplet) komma från andra branscher, vilket är
 +möjligt eftersom varu­­priset överstiger produktionspriset.((För att mervärde
 +ska strömma ut från en bransch räcker det att mervärdet överstiger
 +genom­snitts­profiten och att varan säljs till ett pris som ligger under värdet.))
 +
 +Om priset på vete skulle falla till 2,9 pund försvinner jordräntan helt för
 +jordägare I. Det ligger då i hans intresse att kräva in ränta på bekostnad av en
 +del av profiten och annars säga upp arrendekontraktet. Stiger priset blir all
 +jord mer inkomstbringande, men särskilt den av sämst kvalitet. Det leder på
 +sikt till att sämre, oanvänd jordbruksmark tas i bruk. Om priset är oförändrat
 +ligger det konsekvent 50 procent över värdet, det vill säga det belopp som
 +mot­svarar det samhälleligt nödvändiga arbetet. Nya tekniska lösningar kan
 +höja arbetsproduktiviteten även i branscher där jordränta spelar stor roll,
 +men de kan inte utradera skillnaderna i avkastning och därför heller inte
 +jord­räntan som en helt passiv inkomstkälla.
 +
 +> Genom lika marknadspris för varor av samma art hävdar sig värdets sam­hälle­liga karaktär på basen av det kapitalistiska produktionssättet och allmänt den på varuutbyte mellan enskilda beroende produktionen. Vad samhället, be­trak­tat som konsument, betalar för mycket för jordprodukterna, vilket utgör ett minus i realiserandet av dess arbetstid i agrikulturell produktion, bildar nu ett plus för en del av samhället, jordägarna.((K 3, s. 591.))
 +
 +Det är merarbetet i varuproduktionen, inte jorden själv som berikar jord­
 +ägaren. Den senare kan ”tillbringa hela sitt liv i Konstantinopel, medan hans
 +jord­­egendom ligger i Skottland.”((K 3, s. 554.)) Detsamma kan sägas om dem
 +som säljer varan penningkapital till företagare mot ränta,((Jfr K 3,
 +kapitel 24.)) men också företagsägare kan leva en bekymmersfri tillvaro
 +om ägandet är utspritt på olika branscher och drif­ten har lämnats till
 +avlönade ställföreträdare med mandat att återinvestera (kapi­talisera)
 +en del av profiten.
 +
 +En icke obetydlig del av varans värde utgörs alltså av obetalt
 +föremålslig­gjort arbete som tillfaller produktionsmedlens
 +ägare.((Vi har i den här diskussionen bortsett från cirkulationskostnaderna
 +(köp och försäljning, bok­föring, lagerhållning med mera), men även de kräver
 +sin andel av varans mervärde. Jfr K 2, kapitel 6.)) En del konsumeras
 +im­­­­produktivt som reveny, i form av tjänare, fordon, smycken, fastigheter med
 +mera, medan en annan blir tillskottskapital. Oavsett om mervärdekvoten är
 +låg eller hög, till exempel 30 eller 300 procent, beror dock samhällets verkliga
 +rike­dom på //arbetsproduktiviteten//, det vill säga ”hur mycket bruksvärde som
 +fram­ställes på en viss tid, alltså också på en viss merarbetstid.”((K 3, s. 726.))
 +
  
 ==== 2.5 Konkurrens och ackumulation ==== ==== 2.5 Konkurrens och ackumulation ====
 +
 +Det är upp till företagets ägare om han vill konsumera hela profiten som
 +reveny, men i så fall kommer han på sikt att upphöra att vara kapitalist, efter­som konkurrensen mellan företag uppmuntrar till ackumulation.((”Kapitalisten
 +har inget historiskt värde, ingen historisk rätt till liv, inget samhälleligt
 +ex­istens­berättigande utöver att fungera som personifierat kapital. Endast i
 +denna egen­skap är han själv en övergående nödvändighet och impliceras av det
 +kapitalistiska produktions­sät­tets övergående nödvändighet. Det huvudsakliga
 +målet för hans verksamhet är varken bruks­värdet eller nöjet utan bytesvärdet
 +och dess ständiga tillväxt. Som fanatisk anhängare av ackumulation tvingar han
 +hänsynslöst mänskligheten att producera för produktionens egen skull. Han driver
 +den därför instinktivt till att utveckla produktivkrafterna och de materiella
 +produktionsbetingelser som allena kan lägga grunden till en högre sam­hälls­form.
 +Endast som personifikation av kapitalet är kapitalisten respektabel. I denna roll
 +drivs han liksom skattsamlaren av sin blinda passion för den abstrakta rikedomen,
 +värdet. Men det som hos den ene framstår som en individuell mani är hos den andre
 +en verkan av samhälls­mekanismen i vilken han endast är ett kugghjul. Den
 +kapitalistiska produktionens ut­veckling kräver en ständig tillväxt av det kapital
 +som används i det enskilda företaget, och konkurrensen påtvingar varje individuell
 +kapitalist det kapitalistiska produktionssättets inre lagar som om de vore ett yttre
 +tvång. Den låter honom inte bevara sitt kapital utan att utöka det, och han kan
 +endast utöka det genom progressiv ackumulation.” //Le Capital//, s. 512, min övers.
 +Jfr K 1, s. 520f.)) Låt oss se varför med ytterligare ett exempel.
 +
 +Vi har redan nämnt (se 2.4) att det ligger i varje varuproducents intresse
 +att anamma de mest framgångsrika produktionsmetoderna. Hittills har det
 +im­­plicita antagandet varit att det är möjligt på grundval av befintlig
 +pro­duktions­volym. Det finns nämligen utrymme för många olika slags
 +för­bät­tringar som minskar det nödvändiga arbetet utan att det medför några
 +ytter­ligare kostnader, till exempel i valet av ingående komponenter eller
 +ef­fek­tivi­seringar av arbetets organisering. Det är dock ofta möjligt att
 +snabbt upp­nå pro­duktivitetsvinster genom att investera i nya
 +produktionsinstrument eller helt nya fabriker.
 +
 +I det följande exemplet utgår vi från tabell 2 och våra rockproducenter.
 +Tidigare antog vi att alla tre försåg marknaden med lika många varor och
 +där­för var den totala investeringen och produktionsvolymen inte intressant.
 +Det blir de nu då vi ska anta att producent III utökar sitt kapital med nya
 +mo­derna symaskiner och ytterligare arbetskraft. Vi kan säga att den
 +ur­sprung­liga produktionsvolymen var 100 rockar per producent. III antas nu
 +öka produktionen med 20 procent men hans konstanta och variabla kapital
 +växer med endast 10 respektive 5 procent. Producenterna I och II ligger
 +sam­tidigt kvar med befintligt produktivt kapital och produktionsvolym. Vi
 +antar dessutom att marknaden kan absorbera branschens betydligt större
 +totalprodukt till det nya något lägre produktionspriset.
 +
 +I tabellen nedan representerar //q// produktionsvolymen (antalet rockar) och
 +//C// det totalt satsade kapitalet, //c// + //v//. Beteckningarna 
 +//w//, //m//, //n//, //P// och //p// står lik­som tidigare för varuvärde,
 +mervärde, nyvärde, produktionspris och profit.
 +Vi utgår från att bran­schen som helhet avkastar en genomsnittlig profit (15
 +procent). Det låter oss bestämma den totala kvantiteten //p// och //P// på
 +samma sätt som i tabell 3. I tabell 4 bestäms det individuella produktionspriset
 +av pro­du­­centens an­del av branschens totala produktionsvolym multiplicerat med
 +det totala pro­duktions­priset. Med andra ord säljs alla varor till ett och samma
 +sam­­hälle­liga pris. Den individuella profiten kan därefter bestämmas genom
 +att subtrahera det satsade kapitalet från det individuella produktionspriset,
 +det vill säga //p = P – C//.
 +
 +
 +^ Tabell 4. Rockbranschens komponenter (q = produktionsvolym, övriga = pund sterling) ^^^^^
 +^ Komponent          ^       I^      II^     III^         Summa^
 +| //q//              |  100,00|  100,00|  120,00|        320,00|
 +| //c//              |  129,00|  118,00|  141,60|        388,60|
 +| //v//              |   52,67|   53,33|   53,29|        159,20|
 +| //m//              |   26,33|   26,67|   26,60|         79,60| 
 +| //n//              |   79,00|   80,00|   79,89|        238,89|
 +| //C//              |  181,67|  171,33|  194,80|        547,80|
 +| //w//              |  208,00|  198,00|  221,40|        627,40|
 +| //P//              |  196,89|  196,89|  236,27|        630,06|
 +| //p//              |   15,23|   25,56|   41,47|         82,26|
 +
 +Genom att dividera komponenterna i tabell 4 med produktionsvolymen kan
 +tabell 5 över den enskilda rockvarans priskomponenter sammanställas.
 +
 +^ Tabell 5. Rockprisets komponenter vid försäljningspriset 1,97 (pund sterling) ^^^^^
 +^ Komponent          ^     I^    II^   III^  Medelvärde^
 +| //w//              |  2,08|  1,98|  1,85|        1,96|
 +| //c//              |  1,29|  1,18|  0,18|        1,21|
 +| //v//              |  0,53|  0,53|  0,44|        0,50|
 +| //C//              |  1,82|  1,71|  1,62|        1,71|
 +| //n//              |  0,79|  0,80|  0,67|        0,75|
 +| //m//              |  0,26|  0,27|  0,22|        0,25| 
 +| //p//              |  0,15|  0,26|  0,35|        0,26|
 +
 +Det i den enskilda varan representerade värdet och produktionspriset har
 +fallit från 2 till 1,96 respektive 1,97 pund (jämfört med i tabell 2). Producent
 +III:s investering i en relativt stor mängd konstant kapital i förhållande till
 +variabelt får till följd att branschens värdesammansättning hamnar något
 +över det samhälleliga genomsnittet. Det gör att profiten och därmed även
 +pro­­­duktionspriset (som vi här antar sammanfaller med försäljningspriset)
 +blir något större än mervärdet och värdet. Oförändrade produktionsvillkor
 +medför att profitkvoten för producent I faller från 10 till 8 procent och för II
 +från 17 till 15 procent. För III som utökade sitt kapital stiger den från 19 till
 +21 procent. För branschen som helhet är profitkvoten oförändrad.
 +
 +Om alla 320 varor (//q//) //inte// går att sälja till produktionspriset men
 +strax där­under har III ändå mycket att vinna på sin investering. Han kan till
 +ex­em­pel sälja till ett pris som ger honom samma profitkvot som tidi­gare men
 +resulterar i en större profitmassa. Det ger honom både en starkare ställ­ning
 +på marknaden och ett större konsumtionsutrymme. Producenterna I och II
 +kommer fortfarande att kunna sälja sina rockar med vinst men deras
 +in­ve­sterings- och konsumtionsutrymme minskar väsentligt. Producent III kan
 +också ta sikte på att tränga ut I och II från marknaden genom att tillfälligt
 +dum­pa varupriset till en nivå strax över det individuella kostnadspriset, vilket
 +be­tyder att det för producenterna I och II hamnar under detsamma. Eftersom
 +ingen producent kan räkna med att de övriga avstår från att ackumulera är
 +det säkrast att återinvestera åtminstone en del av profiten.((Enligt David
 +Landes fanns det under perioden efter Napoleonkrigen en motvillighet bland
 +företagare i Frankrike, Belgien och Tyskland att installera den senaste
 +produktions­ut­rustningen. Investeringskostnaden var större än vad en enskild
 +företagare hade råd med eller var villig att satsa. Istället köptes sämre
 +utrustning in, ibland begagnad sådan, vilket var en bidragande orsak till
 +att Storbritannien behöll sin ledande ställning. Se David S. Landes,
 +//The unbound Prometheus: Technological change and industrial development in
 +Western Europe from 1750 to the present, Second edition// (Cambridge 2006),
 +s. 146f.))
  
 ==== 2.6 Sammanfattning ==== ==== 2.6 Sammanfattning ====
 +
 +Den enskilda varan har undersökts ur både kvalitativt och kvanti­­tativt
 +hän­­­­seende. Arbetsproduktens varuform uttrycker en enhet av mot­­satserna
 +bruks­värde och värde. Det förra representerar behovstillfredsställelse
 +och det sen­are abstrakt mänskligt arbete vars storlek bestäms av den
 +totala mäng­den nödvändigt arbete delat med produktionsvolymen. Som en
 +kon­se­kvens av olik­heter i de individuella produktionsvillkoren men
 +likhet i värde­stor­lek­­ens sam­hälleliga bestämning drivs varuproducenterna
 +till att min­ska den nöd­­vändiga arbetstiden och därmed värdestorleken i
 +relation till an­talet bruks­värden. Vi såg också hur det produktiva arbetet
 +blir en källa till mer­värde för produktionsmedlens ägare och slutligen hur
 +konkurrensen tving­ar pro­du­centerna att förvandla en del av detta mervärde
 +till kapital. Varu­for­men är således bärare av ett historiskt specifikt
 +samhälleligt förhållande.((Jfr MEGA II.3.1, s. 33f alternativt MECW 30,
 +s. 38f.))
  
 ===== 3 Kapitalism och kommunism ===== ===== 3 Kapitalism och kommunism =====
 +
 +Vi kommer i denna avslutande del att översiktligt diskutera den kapitalistiska
 +pro­duktionen mot bakgrund av hela samhällets reproduktion. Därefter
 +föl­jer en beskrivning av samhällelig omställning under förhållanden där
 +kapi­talismens ekonomiska lagar har upphävts: kommunismen, social­ismen eller
 +”de fria producenternas association”.
  
 ==== 3.1 Arbetssamhället och dess garanter ==== ==== 3.1 Arbetssamhället och dess garanter ====
 +
 +Eftersom intresset av att minska det nödvändiga arbetet är inbyggt i det
 +kapi­talistiska produktionssättet kommer det att påverka produktionsvillkoren i
 +samtliga branscher. Följden blir en generell höjning av arbetsproduktiviteten
 +i varje samhälle som domineras av detta produktionssätt. Ändå minskar inte
 +mäng­den arbete som utges i samhället i motsvarande grad. Arbetsdagen i de
 +ut­vecklade länderna är visserligen kortare nu än för ett par hundra år sedan,
 +men kravet på att arbeta (eller utbilda sig för att vara anställningsbar) är
 +fort­­farande mycket strängt. Dessutom har antalet arbetare hela tiden
 +vux­it, dels i takt med befolkningsökningen, dels på bekostnad av andra
 +pro­duktions­sätt. Det finns alltså samtidigt en tendens att //konservera det
 +värde­skapande arbetet// som den samhälleliga produktionens grundpelare.
 +Varu­producenterna drivs som vi har sett (2.5) till att ackumulera en del av det
 +realiserade mervärdet och därmed ofta till att //öka produktionens om­fattning//.
 +En stegrad arbetsproduktivitet kan inom en bransch därför samman­falla
 +med en bibehållen eller tillfälligtvis ökad efterfrågan av såväl dött som
 +lev­ande arbete. Trots det kommer det att på litet längre sikt att kräv­as färre
 +antal arbetare i förhållande till befolkningen som helhet för att möta efter­
 +frågan av en specifik vara. Det leder inte till kronisk arbetslöshet utan så
 +kallad strukturomvandling där arbetskraft som har blivit överflödig i en
 +pro­duktionsgren sugs upp och sätts i arbete under nya omständigheter. De
 +kapi­talistiska samhällena har i grova drag rört sig från att engagera arbetskraft
 +i jordbruket till att allt mer flytta över den till tillverkningsindustrin och
 +där­efter tjänstesektorn.((Jfr Lennart Schön, //En modern svensk ekonomisk
 +historia. Tillväxt och omvandling under två sekel// (Stockholm 2000).))
 +
 +Att arbetskraft som gjorts överflödig sätts i arbete på nytt är ingen auto­matisk
 +pro­cess. En grundläggande förutsättning för det kapitalistiska pro­duktions­
 +sättet är att de omedelbara producenterna (arbetarna) är egen­domslösa, det vill
 +säga skilda från produktionsmedlen så att de inte klarar sig utan att sälja sin
 +arbets­kraft till kapitalägarna; detta är att vara //prole­tär//. Staten står
 +som garant för äganderätten över produktionsmedlen. Arbets­löshet skapar
 +inci­ta­­ment att finna anställning, och så länge mervärde kan genereras genom
 +att sätta prole­tärer i arbete kommer det att finnas en efter­­frågan på deras
 +arbets­­kraft.
 +
 +Följande tabell är ett försök att på ett schematiskt sätt illustrera den
 +kapi­tal­istiska reproduktionen med avseende på det samhälleligt nödvändiga
 +arbetet (inklusive merarbetet) samt produktionsresultatet i form av värde
 +och bruksvärde. //t// representerar tid (i kalenderår), //c// och //v// det
 +samhälle­liga total­­kapitalet, det vill säga den mängd arbete som investeras
 +i form av pro­duktions­medel och arbetskraft i samtliga produktionsgrenar;
 +//w// och //m// det totalt producerade värdet respektive mervärdet; //q//
 +produktionsvolymen och //b// den arbetsföra befolkningen. Initialvärdena är
 +godtyckligt valda. Befolk­ningen och det samhälleliga kapitalet antas växa
 +med 1 procent per år, pro­duktions­volymen med 2 procent, och mervärdekvoten
 +(100 procent) hålls oför­ändrad.
 +
 +
 +
 +^ Tabell 6. Ackumulation (t = år; c, v, m, n, w = arbetstimmar; q = produktionsvolym; b = an­­tal arbetsföra i befolkningen) ^^^^^^^^^^
 +^   t^   c^   v^   m^   n^   w^   q^   b^   q/b (%)^  n/b (%)^
 +|   0|  20|  10|  10|  20|  40|  40|  20|       200|      100|
 +|  10|  22|  11|  11|  22|  44|  48|  22|       218|      100|
 +|  20|  24|  12|  12|  24|  48|  58|  24|       238|      100|
 +|  30|  27|  13|  13|  27|  53|  69|  27|       260|      100|
 +
 +Valet av siffror och förändringstakt kan diskuteras, men vi får här en bild av
 +ett produktionssätt som ständigt sätter en lika stor andel av befolkningen i
 +arbete trots att en mindre andel hade varit nödvändig för att bibehålla
 +pro­duk­tions­nivån, om man justerar för befolkningsökningen.
 +
 +Under varuproduktion skapar det produktiva arbetet en abstrakt form
 +av rikedom – varuvärde – vars realisering ger en inkomst för olika klasser
 +i samhället. Samtidigt är produktionen inriktad på att //i varje enskilt fall//
 +göra detta arbete överflödigt. Teknik och material tas fram som gör det
 +möjligt att mer effektivt hushålla med resurser, till exempel värme­iso­­lering
 +av fastigheter, men driften att ständigt utöka totalprodukten leder till ett
 +kata­­­­strofalt överutnyttjande av jordens ekosystem. Så utvecklas sam­hället när
 +pro­­­duktion av bruksvärden är blott ett medel för att uppnå målet om stän­­­dig
 +värde­­förmering.
  
 ==== 3.2 Avackumulation ==== ==== 3.2 Avackumulation ====
 +
 +Varuformen bär det kapitalistiska samhället inom sig, men också fröet till ett
 +helt annat. Dess utbredning har sopat undan alla tidigare produktionssätt
 +och förenat mänskligheten i ett vittomspännande produktions- och
 +kom­muni­kationsnätverk. Produktion av varor är idag det självklara sättet att
 +organ­­isera det mänskliga arbetet och fördela dess produkter, ändå sker det
 +ba­kom våra ryggar. En medveten kontroll över den materiella produktionen
 +måste innebära att mänskligheten inrättar nya förhållanden som upphäver
 +varu­­formens logik. Vi kan inte säga exakt hur dessa kommer att se ut, men
 +några allmänna principer kan fastslås med utgångspunkt i att vinstsyftet
 +och ackumulationstvånget upphör. Om detta blir verklighet kan den under
 +kapi­talismen och tidigare epoker uppnådda arbetsproduktiviteten för första
 +gången utnyttjas till att frigöra mänskligheten från nödvändigt arbete och
 +samtidigt sätta stopp för det destruktiva resursutnyttjandet. Det krä­ver att
 +arbetet och andra samhällsresurser initialt omorganiseras på basis av den
 +//exister­ande// pro­duktionen. Den har hittills utnyttjats till hålla kvar
 +mänsk­­ligheten i ett konstruerat nödtvång men kan nu bli ett verktyg för
 +fri­­­­görelse.((Jfr K 3, s. 726.)) Så snart pro­duktionsmedlen står under de
 +”associerade pro­du­­­centernas” kontroll och ackumulationstvånget är upphävt
 +– inte i ett land utan i världsskala – har det skett ett verkligt brott med
 +det gamla sam­hället och kommunismen är
 +inrättad, oavsett hur mycket eller litet arbete som fortfarande är nödvändig
 +för produktionen. Och oavsett hur pro­duktionsresultatet fördelas kommer
 +det – som Marx uttryckte saken – ound­vikligen att finnas ”missförhållanden
 +[…] under det kommunistiska sam­hällets första fas, sådant detta efter långa
 +födslovåndor uppstått just ur det kapitalistiska samhället.”((Marx, ”Kritik
 +av Gothaprogrammet”, s. 72.))
 +
 +Nu borde dock en avackumulationsplan kunna sättas i verket.((Jfr Amadeo
 +Bordiga, //The immediate program of the revolution// från 1953, <[[https://www.
 +quinterna.org/lingue/english/historical_en/immediate_program_of_the_rev.htm]]>.
 +Bordigas analyser är ofta enastående, om man bortser från hans
 +auktoritära tendenser. Jfr även ”nerväxtrörelsen” (”décroissance” på
 +franska och ”degrowth” på engelska, <[[https://en.wikipedia.org/wiki/Degrowth]]>).
 +Liksom ”globaliseringsrörelsen” rymmer denna
 +kom­mu­nistiska idéer men även starka drag av småborgerlig utopism.))
 +Före­komsten av arbete och merarbete är inte kapitalism i sig, lika lite som
 +pro­duktion av ting är detsamma som produktion av varor. Många av de former
 +av arbete som utvecklats inom det kapitalistiska produktionssättet är dock
 +skad­liga för såväl individen som samhället; de skulle kunna utföras under
 +mycket friare former. Föreställningen om en produkt är knappast skadlig i
 +sig; det är däremot många av det moderna samhällets faktiska produkter vilka
 +bör sluta tillverkas eller radikalt omformas. Hela produktionen kommer att
 +be­­­höva ställas om. Vissa ting kommer det sannolikt att behövas fler av, men
 +på det stora hela handlar det om en nedmontering av ekonomin. Det är
 +också vad som krävs för att hejda klimatförändringarna och artdöden.
 +
 +För att illustrera denna process kan vi fortsätta serien ovan (tabell 6),
 +men anta en negativ ackumulationstakt, låt säga -1 procent. Eftersom
 +till­skotts­kapi­talet och de tidigare ägarnas lyxkonsumtion faller bort
 +kan vi även anta en betydligt lägre ”mervärdekvot”, låt säga en
 +tredjedel.((Det merarbete som återstår (och om det producerar mer//värde//
 +kan vi lämna osagt) är vad som behövs för att försörja barn, gamla,
 +improduktiva verksamheter med mera. Vad gäller jord­produkterna skriver
 +Marx: ”Bestämningen av produkternas marknadsvärde, alltså även
 +jordprodukternas, är en samhällelig akt, trots att den är samhälleligt
 +omedveten och oav­siktligt fullbordad, som med nödvändighet beror på
 +produktens bytesvärde, inte på jorden och differenserna i dess fruktbarhet.
 +Tänker man sig den kapitalistiska formen av sam­hället upphävd och samhället
 +organiserat som medveten och planmässig orga­nisa­tion, så representerade
 +de 10 qrs en kvantitet självständig arbetstid lika med den som inne­fattas
 +i 240 sh [istället för 600]. Samhället skulle alltså inte köpa denna
 +jord­produkt till det 2 1/2 dubbla av den verkliga arbetstid som finns däri;
 +grundvalen för en jord­ägar­klass föll därmed bort. Detta skulle få samma
 +verkan som ett förbilligande av pro­dukten med samma belopp genom import.
 +Lika riktigt som det därför är att säga, att – med det nuvarande
 +produktionssättet bibehållet men förutsatt att differentialräntan tillfaller
 +staten – priserna för jordens produkter vid i övrigt lika förhållanden
 +skulle vara desamma, lika falskt är det att säga, att värdet av produkterna
 +blev detsamma om den kapitalistiska pro­duktionen ersattes av en samhällelig
 +organisation.” K 3, s. 591.)) Det gör att års­arbets­­tiden per arbetsförmögen
 +person i ett steg kan skäras ner betydligt. Där­­utöver kommer fortsatta
 +tekniska framsteg att successivt kunna minska arbets­mängden ytterligare,
 +även om det kanske inte går lika fort som under
 +kapi­talismen. Låt oss anta att arbetsproduktiviteten stiger med en halv
 +pro­cent per år. Resultatet redovisas i tabell 7 där vi använder samma
 +be­teck­ningar som tidigare.
 +
 +^ Tabell 7. Avackumulation (t = år; c, v, m, n, w = arbetstimmar; q = produktionsvolym; b = an­­tal arbetsföra i befolkningen) ^^^^^^^^^^
 +^   t^   c^   v^   m^   n^   w^   q^   b^   q/b (%)^  n/b (%)^
 +|  40|  24|  12|   4|  16|  40|  44|  27|       164|       60|
 +|  50|  22|  11|   4|  14|  36|  41|  27|       155|       54|
 +|  60|  19|  10|   3|  13|  32|  39|  27|       146|       49|
 +|  70|  17|   9|   3|  12|  29|  37|  27|       138|       44|
 +
 +En medveten hushållning med arbete kommer att vara avgörande för
 +ge­nom­­­förandet av en sådan omställning av produktionen. Den kommer
 +na­tur­ligt­­vis att skilja sig från den som äger rum i ett varusamhälle.
 +Utan varor och pengar finns det till exempel inte någon självklar
 +mekanism för att reducera kom­plext arbete till enkelt. Det kommunistiska
 +samfundet kan dock //upp­skatta// det nödvändiga arbetet i både konkret
 +och abstrakt mening. Det kan se att vissa former av arbete behövs i
 +bestämda kvantiteter för att åstad­komma //särskilda// resultat och dra
 +vissa slutsatser om hur mycket arbete som går åt //i allmänhet//,
 +inklusive utbildningskostnaden. Det kan också om­vänt utgå från den
 +totala mängden samhälleligt tillgänglig arbetstid och värdera de
 +potentiella nyttoeffekterna. Abstraktion från arbetets konkreta sida äger
 +därför fortfarande rum, inte endast i tanken utan praktiskt genom den
 +sam­häl­le­­ligt planerade produktionen. Om avackumulationen är framgångs­rik
 +kommer dock behovet av arbete //i samhällets tjänst// att minska avsevärt.
 +Det kommer att helt revolutionera dagens föreställningar om arbete/fritid
 +och produktion/konsumtion. Som Marx formulerade saken:
 +
 +> I en högre fas av det kommunistiska samhället – när individernas förslavande under­ordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också mot­sätt­ningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare – först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!((Marx, ”Kritik av Gothaprogrammet”, s. 72f. Henriksson kritiserar
 +mig för att kliva till­baka till ”ett revolutionärt program anno 1920”
 +(se ”Kommunistiska värden”, s. 160). Den huvudsakliga inspirationen måste emellertid dateras 1875.))
 +
 +Sett till slutresultatet skiljer sig detta perspektiv inte från det som
 +beskrivs inom kommuniseringsströmningen. Vägen dit är dock en annan.
 +Kommu­nisa­­­törerna tycks på grund av sin syn på värdet identifiera det
 +organiserade arbetets fortlevnad med kapitalets fortlevnad. Det ställer
 +oerhört höga krav på vad en kommunistisk revolution måste innebära, eftersom
 +det impli­cerar ett omedelbart språng till kommunismens högre fas. Marx teori
 +om det kapitalistiska produktionssättet uppställer dock inget sådant krav på
 +det fram­tida samhället. Om analysen är felaktig ska den givetvis korrigeras,
 +men de argument som framförs i den riktningen är inte särskilt över­tygande.
 +End­notes skriver till exempel att kommunismens andra fas är ”mer till­talande”
 +än den den första.((Endnotes, ”Kommunisering och värdeformsteori”, s. 45 i
 +detta nummer av //riff-raff//.)) Så må vara fallet, men är det inte också
 +ganska ”till­talande” att säkra matförsörjning, sjukvård med mera som är
 +beroende av komplexa pro­duktions- och distributionsnätverk? Henriksson varnar
 +för ”en planstat där socialistisk ingenjörskonst, rationalitet och
 +instru­mentalitet, i stället för kapitalet, behärskar individerna, de
 +omedelbara producenterna i syn­ner­het.”((Per Henriksson, ”Kommunistiska värden. Eller en positiv socialismteori?”, s. 148 i detta nummer av //riff-raff.//))
 +
 +En sådan risk är inte obefintlig men blir förhoppningsvis lägre i takt med att
 +de angelägenheter som måste hanteras av gemenskapen blir färre.((I sin kritik
 +av Åström anno 2013 blandar Henriksson ihop kategorierna mervärde och
 +tills­kottskapital (avsnitt VIII, s. 177f ). Han ser därför inte framför sig
 +hur den totala mer­­arbets­produkten (eller mer­värdet) kan minska från år till
 +år, till exempel från 4 timmar mer­arbete av totalt 8 år 1 till 3 timmar
 +merarbete av totalt 6 år 2.)) Individen är inte fri om dess liv är
 +underkastat samhället – oavsett graden av demokrati –, men den klarar sig
 +heller inte ensam. På ett eller annat sätt kommer därför en ny samhällelig organisation att träda in när den gamla har nått vägs ände.
  
 ==== 3.3 Värde utan varor ==== ==== 3.3 Värde utan varor ====
 +
 +Det har i olika sammanhang debatterats i vilken mån den politiska ekonomins
 +kate­­gorier kunde iakttas i länder som Sovjetunionen under 1900-talet.
 +Som­liga anser att det där rådde ett väsensskilt produktionssätt jämfört med
 +i Väst, på grund av det statliga ägandet och avsaknaden av konkurrens mellan
 +själv­­ständiga företag.((Det inkluderar flera värdeformsteoretiker som är
 +starkt influerade av Rubin. Se t.ex. Michael Heinrich, //Introduktion till
 +de tre volymerna av Marx Kapitalet// (Hägersten 2013), kapitel 12 och
 +Christopher Arthur, ”Epitaph for the USSR: A clock without a spring”, i
 +//The New Dialectic and Marx’s Capital// (Leiden/Boston 2004). Båda anser
 +att det kapi­ta­list­iska pro­duktionssättet avskaffades efter
 +oktoberrevolutionen även om det aldrig er­sat­tes av kommunism i Marx
 +mening.)) Kontrasten mot 1800-talets Västeuropa var visserligen mycket
 +stor, även om statens inflytande över ekonomin har kommit att öka också här.
 +Den samhälleliga produktionens karaktär avgörs dock inte av //vem// som
 +förvaltar produktionen utan av //vad// som förvaltas och //hur//, det
 +vill säga av dess dynamik och inriktning.
 +
 +I Sovjetunionen levde inte endast staten, klasserna och lönesystemet kvar,
 +utan det moderna proletariatet drevs aktivt fram i ett annars mestadels
 +ag­rart land. En massindustrialisering inleddes vid 1920-talets slut, inte
 +för att det svarade mot invånarnas självdefinierade behov av modernisering,
 +utan för att det låg i det härskande skiktets intresse och krävdes av (den
 +mili­tära) konkurrensen med omvärlden. Företagen skulle gå med vinst och de
 +omedel­­bara producenterna arbeta och hålla tyst.((Jfr Paul Mattick,
 +”Statskapitalism och blandekonomi” i //Marx och Keynes. Blandekonomins
 +gränser// (Röda Bokförlaget 1975), s. 235–259.)) Utvecklingen var i
 +sina huvud­­drag därför densamma som i tabell 6, inte tabell 7.
 +
 +Om man med //värde// menar arbetsprodukter från självständiga företag som
 +ge­nom utbyte mot pengar på en någorlunda fri marknad ges ett samhälleligt
 +er­­kännande som abstrakt rikedom – då existerade denna kategori antagligen
 +inte i Sovjetunionen, och följaktligen heller inte mervärdet och dess
 +under­kate­­gorier profit, jordränta med mera. Om man istället betraktar värdet
 +som //produkten av arbete i allmänhet//((Jfr Dasjkovskij, ”Abstrakt arbete
 +och Marx ekonomiska kategorier” i detta nummer av //riff-raff//.)) kan man
 +säga att produktionsmedlen och arbetskraften i Sovjetunionen behandlades
 +som ett samhälleligt //kapital// med tillväxtkrav. Produktionssättet var ur
 +den synpunkten inriktat på //värde­förmering// och därmed (stats)kapitalistiskt.
 +Marx förutsåg inte möjligheten av en statskapitalistisk utveckling, men
 +vid ett tillfälle använde han värdebegreppet för att beskriva en kommunistisk
 +reglering av arbetstiden.
 +
 +Marx förutsåg inte möjligheten av en statskapitalistisk utveckling, men
 +vid ett tillfälle använde han värdebegreppet för att beskriva en kommunistisk
 +reglering av arbetstiden.
 +
 +> […] sedan det kapitalistiska produktionssättet upphävts men en samhällelig pro­duktion består, kvarstår värdebestämningen som förhärskande i den men­ingen, att reglering av arbetstiden och fördelning av det samhälleliga arbetet mellan de olika produktionsgrupperna och slutligen bokföringen över denna för­delning blir mera väsentlig än någonsin.((K 3, s. 754 alternativt MEGA II.4.2, s 871.))
 +
 +En sådan definition kan dock endast tillämpas på den samhälleliga total­
 +produkten,((Detta är det föregående citatets kontext. Se K 3, s. 737.)) för
 +
 +> Inom det kooperativa samhället, grundat på gemensam rätt till pro­duktions­medlen […] uppträder […] det i produkterna nedlagda arbetet [inte] som dessa produkters //värde//, som en av dem ägd saklig egenskap, då de individuella arbetena nu –
 +i motsats till det kapitalistiska samhället – inte längre existerar på en omväg utan omedelbart, som beståndsdelar av total­pro­duktionen.((”Kritik av
 +Gothaprogrammet”, s. 17.))
 +
 +Som Marx underströk i en av sina sista skrifter utgår hans analys dock inte
 +från //värdebegreppet// utan //varan//.((Jfr Marx ”Randanmärkningar” från 1881/1882: ”Framförallt [De prime abord] utgår jag
 +inte från ’begreppen’, alltså inte heller från ’värdebegreppet’ och har
 +alltså inte på något sätt ’in­delat’ detta. Vad jag utgår ifrån, är den
 +enklaste samhälleliga form, vari arbets­pro­dukten visar sig i det nutida samhället, och denna form är //’varan’//. Den analyserar jag, och detta först
 +och främst i //den form vari den framträder//. Jag finner då, att den å ena
 +sidan i sin natura­­­form är ett //bruksföremål//, med andra ord [alias] ett
 +bruksvärde, å andra sidan //bärare av bytesvärde//, och från denna synpunkt
 +själv ett ’bytesvärde’. En ytterligare analys av det sist­nämnda visar mig,
 +att bytesvärdet endast är en ’uppenbarelse//form//’, ett självständigt
 +mani­­festationssätt för det i varan befintliga //värdet//, och då tar jag itu
 +med att analysera det sist­­nämnda.” K 1, s. 727.)) Det är den //i varan//
 +inneboende mot­sät­t­ningen mellan bruksvärde och värde som definierar den kapitalistiska pro­duktionens rörelselag och som vi har försökt beskriva i
 +den här texten. Det kan hända att termen ”abstrakt arbete” hos Marx syftar
 +på något mer speci­fikt än ”arbete i allmänhet” och faktiskt förutsätter varor.
 +Av det följer dock inte att före­­komsten ”arbete i allmänhet” i vidare mening
 +implicerar varu­pro­­duk­tion, ackmumulationstvång eller löneslaveri.
 +
 +april 2022
sv/varan-vaerdet-och-kommunismen.1650813462.txt.gz · Senast uppdaterad: 2022/04/24 15:17 av eaustreum
Visa sidan Historik [unknown link type] Tillbakalänkar Till början av sidan